Svarande försäkringsbolag förlorade tvist om kollision

Ingress:
Den svarande bestridde omfattningen av försäkringsansvaret efter en trafikolycka där en blå personbil skadades vid kollision med en vit bil på riksväg 62 i Värmland natten mot den 16 oktober 2016. Svaranden hävdade att kollisionen var arrangerad och att inget försäkringsfall föreligger, men tingsrätten ansåg att bevisen för ett riktigt trafikolycksfall var starkare och ålade svaranden att utge både ersättning och rättegångskostnader.

Bakgrund och svarandens inställning

Käranden hade försäkrat en blå personbil hos svaranden och gjort anspråk på ersättning efter den påstådda trafikolyckan. Svaranden avböjde att reglera skadorna och inledde en särskild utredning. I sina inlagor hävdade svaranden att inget trafikolycksfall eller annan yttre olyckshändelse hade inträffat, utan att kollisionen var iscensatt. Svaranden yrkade även ersättning för egna rättegångskostnader och menade att bristerna i olycksrapporteringen och fordonens skick talade för ett arrangerat scenario.

Den svarandes utredning

Svaranden åberopade vittnesförhör och skriftlig bevisning för att styrka sina påståenden:

• En bärgare som var först på plats beskrev däck- och bromsspår vid vägrenen, vilket enligt svaranden talade emot ett normalt olycksfall.
• En utredare från försäkringsbolaget konstaterade att inga spår av kollision fanns i körbanan och att bromsspåren var inkonsekventa med den anmälda olycksplatsen.
• En skadetekniker pekade på flera felkoder i den blå bilen (feltändning, klimatanläggning med mera) och ansåg att bilen måste ha gått ojämnt före kollisionen, vilket svaranden ansåg utgjorde ett motiv för bedrägeri.
• Svaranden framhöll även att de inblandade talade samma språk och åkte gemensamt från platsen, samt att den vita bilen saknade synligt bagage trots vittnesuppgift om ett ”flyttlass”.

Tingsrättens bedömning av svarandens bevisning

Tingsrätten gjorde en punktvis genomgång av svarandens anföranden:

1. Plats och siktförhållanden
   – Fotografier och bärgares uppgifter visar en svag kurva före skadeplatsen. Siktbegränsningen kunde inte uteslutas och svarandens påstående om en osannolik olycksplats saknade stöd i utredningen.

2. Däck- och bromsspår
   – Det förelåg ingen säkerhet i utredningen om att spåren härstammade från kollisionen. En rimlig förklaring var att en bil flyttats i sidled efter kollisionen.

3. Skadebild på bilarna
   – Eftersom olycksförloppets exakta detaljer var oklara kunde inte skadorna ensidigt talar mot ett normalt olycksfall.

4. Beteende efter kollisionen
   – Att de inblandade talade ett gemensamt språk och var lugna efter händelsen kunde inte växa till ett bevis för arrangemang.

5. Avsaknad av bagage
   – Misstolkningar om mängden medfört gods och vittnesuppgiftens osäkerhet gjorde att ingen säker slutsats om bagage kunde dras.

6. Fordonens tekniska skick
   – Utredningen visade felkoder men saknade underlag för att fastställa symptom, allvar samt kostnader. Svarandens antaganden om förarens medvetenhet och bedrägerimotiv var otillräckligt styrkta.

Sammanfattningsvis ansåg tingsrätten att svarandens bevisning inte var tillräckligt robust för att rubba kärandens starka bevisläge. Det ansågs klart mer sannolikt att ett försäkringsfall föreligger.

Rättegångskostnader

Enligt huvudregeln om den förlorande parts ansvar för rättegångskostnader förpliktades svaranden att ersätta käranden med totalt 80 467 kronor, varav 74 100 kronor avser ombudsarvode samt lagstadgad ränta.