Stämpling till mord och grov misshandel: hovrätten skärper skadeståndet men låter domen i övrigt stå fast

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade i ett mål om stämpling till mord, stämpling till allmänfarlig ödeläggelse och grov misshandel. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i ansvarsdelen och i påföljden, men ändrar skadeståndet så att den tilltalade ska betala ett högre belopp till målsäganden. Den tilltalade ska även vara fortsatt häktad.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller tre åtalspunkter. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grov misshandel den 29 december 2025, stämpling till allmänfarlig ödeläggelse den 2 mars 2026 och stämpling till mord den 10 mars 2026. Hovrätten prövade dessa gärningar efter överklagande.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet skulle ogillas, och i andra hand att straffet skulle lindras samt att skadeståndet skulle sättas ned. Målsäganden yrkade att skadeståndet skulle fastställas fullt ut. Hovrätten utgick från den bevisning som lagts fram i tingsrätten och tog även del av viss ny bevisning i hovrätten.

När det gäller stämpling till mord och stämpling till allmänfarlig ödeläggelse gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och fann att åtalet skulle stå fast. Hovrätten ansåg inte att det som framkommit om att kontakterna avbrutits efter oenighet om betalning visade att den tilltalade frivilligt föranlett att morduppdraget inte fullbordades.

Även åtalet för grov misshandel bedömdes på samma sätt som i tingsrätten. Hovrätten godtog målsägandens berättelse om händelsen och fann att den fick stöd av skadorna, rättsintyget, förekomsten av en batong med DNA från målsäganden och den tilltalade i en lägenhet samt uppgifter om vad målsäganden berättat kort efter händelsen. Hovrätten fann att gärningen utförts av de tilltalade tillsammans och i samförstånd med ytterligare en person. Den tilltalades ansvar för grov misshandel fastställdes därför.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på målsägandens uppgifter, rättsintyg, teknisk bevisning och tidigare hörda personer. Domstolen fann att bevisningen sammantaget gav stöd för att den tilltalade deltagit i misshandeln tillsammans med andra och att det inte fanns skäl att frångå tingsrättens slutsatser.

När det gäller stämpling till mord och allmänfarlig ödeläggelse fann hovrätten inte något som rubbade tingsrättens bedömning. Hovrätten uttalade uttryckligen att domstolen gjorde samma bedömning som tingsrätten i dessa delar och att domen därför skulle fastställas i ansvarsdelen.

Hovrätten tog också ställning till bevisningen om skadestånd. Domstolen ansåg att målsägandens uppgifter om att en klocka försvann under misshandeln var trovärdiga och att den tilltalade därför var ersättningsskyldig även för detta. Vidare fann hovrätten att målsäganden visat visst inkomstbortfall, men inte hela det yrkade beloppet, och bestämde ersättningen för inkomstförlust till 50 000 kr efter avdrag för försäkringsersättning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsdelen. Den tilltalade ska betala 149 803 kr till målsäganden, med ränta enligt räntelagen från den 29 december 2025 till dess betalning sker. Betalningsansvaret är solidariskt med en medtilltalad.

I övrigt står tingsrättens dom fast. Det innebär att den tilltalade döms för grov misshandel, stämpling till allmänfarlig ödeläggelse och stämpling till mord. Hovrätten fann inte skäl att lindra påföljden. Den tilltalade ska därför vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten ändrade inte den delen. Tingsrätten hade också beslutat om förverkande av beslagtagna mobiltelefoner, att beslaget skulle bestå och att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Hovrätten anger att beslagen ska bestå, men det framgår inte av hovrättsdomen att någon ändring gjorts i övrigt.