Grovt penningtvättsbrott och utpressning: hovrätten sänkte dagsboten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade hade dömts för grovt penningtvättsbrott och penningtvättsbrott samt samtidigt frikänts från medhjälp till grov utpressning och medhjälp till utpressning. Hovrätten ändrade bara tingsrättens dom i mindre delar. Påföljden och skuldfrågorna stod i övrigt fast, men dagsbotens storlek sänktes och den tilltalades ersättningsskyldighet för vissa försvarar- och målsägandebiträdeskostnader justerades ned.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst två olika händelseförlopp. I den första delen påstod åklagaren att en målsägande under perioden den 9 februari 2023 till den 24 februari 2023 hade tvingats att föra över och överlämna pengar under hot, och att den tilltalade hade främjat detta genom att upplåta sitt konto för mottagande och omsättning av brottsutbytet. I den andra delen påstod åklagaren att en annan målsägande under perioden den 25 februari 2023 till den 1 mars 2023 hade utsatts för utpressning, och att den tilltalade hade främjat även detta genom sitt kontoinnehav och genom senare penningtvättsåtgärder.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt penningtvättsbrott för perioden den 9 februari 2023 till den 26 februari 2023 samt för penningtvättsbrott för perioden den 25 februari 2023 till den 1 mars 2023. Tingsrätten ogillade samtidigt åtalen för medhjälp till grov utpressning och medhjälp till utpressning. Hovrätten gjorde i huvudsak samma processuella och materiella bedömning som tingsrätten, men konstaterade att ett av penningtvättsbrotten inte hade överklagats och att den tilltalade därför även i hovrätten skulle dömas för penningtvättsbrott i den delen.

Vad gäller åtalspunkten om grov utpressning fann hovrätten att utredningen visade att en målsägande under den aktuella perioden hade tvingats att överföra och överlämna pengar till den tilltalade eller någon han beredde vinning. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningen skulle rubriceras som grov utpressning. När det gällde åtalspunkten om utpressning fann hovrätten också att gärningen var bevisad och skulle rubriceras som utpressning, men liksom tingsrätten ansågs det inte styrkt att den tilltalade hade begått gärningen tillsammans och i samförstånd med annan. Åtalen om medhjälp till grov utpressning och medhjälp till utpressning lämnades alltså utan bifall.

För penningtvättsbrottet i den första delen fann hovrätten att den tilltalade hade upplåtit sitt konto och känt till att penningtvättsåtgärder förekom på kontot. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningen skulle bedömas som grovt penningtvättsbrott. För den andra penningtvättspunkten fann hovrätten att den tilltalade också skulle dömas för penningtvättsbrott, i enlighet med tingsrättens bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från att huvudsakligen samma bevisning hade lagts fram i hovrätten som i tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp, och viss ny skriftlig bevisning åberopades. Hovrätten tog också upp ett vittnesförhör med en person som i hovrätten lämnade uppgifter som inte ansågs påverka skuldfrågan i någon avgörande riktning.

När det gällde grov utpressning byggde åklagarens bevisning i stor utsträckning på målsägandens berättelse, som hovrätten ansåg vara trovärdig och tillförlitlig. Hovrätten framhöll att berättelsen var detaljerad, att den fick stöd av övrig utredning och att den tilltalades invändningar inte rubbade bevisningens styrka. Hovrätten ansåg därför att det var bevisat att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen och att den skulle bedömas som grov utpressning.

När det gällde utpressning i den andra delen ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter var trovärdiga och att de fick stöd av den skriftliga bevisningen och av vittnesutsagor. Den tilltalades alternativa förklaring ansågs inte tillräckligt logisk eller trovärdig. Hovrätten fann därför att det var bevisat att den tilltalade hade begått utpressning. Däremot ansågs det inte styrkt att gärningen hade begåtts tillsammans och i samförstånd med annan.

När hovrätten prövade penningtvättsdelen gjorde domstolen bedömningen att kontoutdrag och transaktionsuppgifter visade hur pengar hade förts via konton och uttag på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade upplåtit sitt konto till den medtilltalade och att han, mot bakgrund av tidigare misstanke och sin passivitet, hade känt till eller i vart fall varit likgiltig inför att kontot användes för penningtvätt. För den första penningtvättspunkten ansågs gärningen därför vara grov. För den andra punkten ansåg hovrätten, i enlighet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i två avseenden. Dagsbotens storlek sattes ned till 50 kronor. Dessutom sattes den tilltalades ersättningsskyldighet för del av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde i tingsrätten ned till 3 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i påföljdsdelen. Det innebär att den tilltalades påföljd i hovrätten inte ändrades i sak, bortsett från justeringen av dagsbotens storlek. Hovrätten beslutade också att de offentliga försvararna och målsägandebiträdet skulle få begärda ersättningar.

Frågan om häktning rörde inte den tilltalade utan en annan tilltalad. För den tilltalade i denna artikel framgår endast att hovrätten justerade ersättningsskyldigheten och dagsboten. Någon uppgift om häktningstid för honom anges inte i det material som ligger till grund för denna artikel.