Bedrägerimål om BankID-användning och lån ändrades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om bedrägeri och olovlig identitetsanvändning. Den tilltalade döms i hovrätten för bedrägeri vid flera tillfällen och för olovlig identitetsanvändning, medan hovrätten samtidigt ändrar tingsrättens dom i fråga om brottsrubriceringar, undanröjande av tidigare skyddstillsyn och påföljd. Tingsrättens fällande dom står alltså inte helt fast, men utgången blir fortsatt fällande.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten ett upplägg där målsägandens BankID och personuppgifter användes för att ta lån, genomföra köp och registrera vissa åtgärder utan målsägandens vetskap. Hovrätten utgår från att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad agerat i samförstånd.

I åtalspunkt 1 gällde frågan bedrägeri den 21 oktober 2020. Hovrätten fann att den tilltalade, enligt åklagarens gärningsbeskrivning, hade medverkat till att målsäganden övertalades att teckna mobilabonnemang med löfte om betalning, men att avsikten aldrig var att betala. Hovrätten dömde för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken.

I åtalspunkt 2 gällde bedrägeri mellan den 26 oktober och den 12 november 2020. Hovrätten konstaterade att ett nytt BankID hade skapats för målsäganden i en mobiltelefon, att ett telefonnummer kopplats till Swish och att lån och ett köp på Biltema genomförts med hjälp av BankID:t. Hovrätten bedömde att lånen och köpet genomförts olovligen och att den tilltalade tillsammans med den medtilltalade tagit lånen och tillgodogjort sig beloppen. Gärningen bedömdes som bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket brottsbalken vid åtta tillfällen.

I åtalspunkt 3 gällde bedrägeri också under perioden den 26 oktober till den 12 november 2020. Hovrätten fann att målsägandens BankID använts för att signera en låneansökan avseende köp av två bilar samt en anmälan om ägarbyte. Hovrätten ansåg att den tilltalade och medtilltalad själva genomfört bilaffären. Även denna gärning bedömdes som bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.

I åtalspunkt 4 gällde bedrägeri den 11 och 12 november 2020. Hovrätten fann att målsägandens BankID använts för två köp hos Dolt namn AB, ett om 41 471 kr och ett om 2 500 kr. Hovrätten justerade gärningsbeskrivningen i denna del och dömde för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket brottsbalken vid två tillfällen.

Utöver bedrägerierna fann hovrätten att den tilltalade också skulle dömas för olovlig identitetsanvändning. Hovrätten ansåg att användningen av målsägandens personuppgifter och BankID i åtalspunkterna 2–4 innebar att den tilltalade utgett sig för att vara målsäganden och därmed orsakat skada och olägenhet. Hovrätten dömde därför för olovlig identitetsanvändning enligt 4 kap. 6 b § brottsbalken vid sammanlagt 13 tillfällen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde i huvudsak på samma bevisning som tingsrätten. Videoinspelade förhör från tingsrätten spelades upp i hovrätten. Särskild vikt lades vid skriftlig bevisning, Messenger-konversationer, kontoutdrag, uppgifter om BankID-användning och om hur lån, köp och överföringar hade genomförts.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att den tilltalades intresse för målsäganden varit ekonomiskt betingat och att målsägandens funktionsnedsättning utnyttjats. Hovrätten ansåg också att målsägandens uppgifter hade begränsat bevisvärde och att starkt stöd i övrig bevisning krävdes för varje åtalspunkt.

När det gällde åtalspunkt 1 ansåg hovrätten att Messenger-konversationen visade att den tilltalade övertalat målsäganden att teckna abonnemang och att den tilltalade saknat avsikt att betala. Hovrätten ansåg dessutom att den tilltalades medverkan gjorde honom till medgärningsman.

I åtalspunkt 2 fann hovrätten att omständigheterna kring det nya BankID:t, Swish-kopplingen, lånen, betalningarna och platsuppgifterna talade tydligt för att upplägget genomförts utan målsägandens vetskap. Hovrätten avfärdade invändningarna om samtycke och ansåg att bevisningen räckte för att visa att lånen och köpet var olovliga.

I åtalspunkt 3 ansåg hovrätten att det var motbevisat att målsäganden själv genomfört bilköpet. Hovrätten lade vikt vid kontoutdrag, platsuppgifter och att bilen hamnat hos den tilltalade och den medtilltalade. Det ansågs styrkt att de själva genomfört bilaffären.

I åtalspunkt 4 fann hovrätten att BankID-signeringarna från den tilltalades folkbokföringsadress och att varorna hämtats ut av den tilltalade visade att köpen skett olovligen.

En viktig skillnad mot tingsrätten var att hovrätten dömde för både bedrägeri och olovlig identitetsanvändning i konkurrens. Hovrätten tog uttryckligen avstånd från tingsrättens bedömning i den delen och ansåg att det inte fanns skäl att avvika från huvudregeln att båda brotten ska bedömas var för sig när skyddsintressena är olika.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade dömdes i hovrätten för bedrägeri den 21 oktober 2020, för bedrägeri vid 11 tillfällen under perioden 26 oktober–12 november 2020 och för olovlig identitetsanvändning vid 13 tillfällen under samma period. Hovrätten upphävde tingsrättens beslut om att undanröja tidigare utdömd skyddstillsyn.

Påföljden bestämdes till fängelse 6 månader. Hovrätten angav att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade tio månaders fängelse, men att den gemensamma påföljden enligt reglerna i 34 kap. brottsbalken skulle bestämmas till sex månader. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse 1 år 2 månader.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet, och den delen stod därför fast. Däremot avslog hovrätten målsägandens skadeståndsyrkande. Tingsrätten hade tidigare ålagt den tilltalade att betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kr, men hovrätten ansåg att förutsättningar för kränkningsersättning inte förelåg på den prövade grunden.

Hovrätten fastställde tingsrättens sekretessförordnande. Den tilltalade ålades också att betala en avgift till brottsofferfonden enligt hovrättens beslut, men det beloppet framgår inte uttryckligen av det material som hovrätten sammanfattat här. Uppgifter om häktningstid anges inte i den tillhandahållna texten.