Grovt rån och olaga frihetsberövande i bostad prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grovt rån där den tilltalade och en medtilltalad tidigare dömts i tingsrätten. Hovrätten fastställde skuldfrågan och rubriceringen, men ändrade tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffet för den tilltalade bestämdes till 3 år. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast i de delar som gällde skuld, skadestånd och häktning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett rån som enligt åtalet hade begåtts tillsammans med en annan person och som skett med våld, hot om våld och genom att målsäganden berövades friheten. Åklagaren godtog i hovrätten tingsrättens bedömning att det olaga frihetsberövandet skulle ingå i rånet. Åtalet justerades i hovrätten så att det framgick att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd, med våld och hot om våld, hade tagit målsägandens mobiltelefon som innehöll betalningsapplikationer och med tvång fått målsäganden att lämna över koder till både mobiltelefonen och mobilt BankID. Avsikten uppgavs ha varit att använda betalningsapplikationerna som betalningsverktyg för att bereda vinning.

Enligt den justerade gärningsbeskrivningen bestod våldet och hotet av att målsäganden sparkades, slogs med och utan en vapenattrapp samt att målsägandens händer och fötter bands. Åklagaren gjorde också gällande att våldet och frihetsberövandet innebar trängande fara och ledde till smärta, hudblödning, ytlig slemhinneskada eller sår samt ytlig hudavskrapning. Målsäganden biträdde åtalet även i hovrätten och förde fram att det dessutom hade överförts 19 800 kronor från målsägandens konto i Wise.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från rånåtalet, att skadeståndsyrkandet skulle avslås och att hans straff skulle lindras. Han motsatte sig också att villkorligt medgiven frihet skulle förverkas.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och även av ny bevisning i form av anteckningar från ett förhör och en fotokonfrontation som hållits under förundersökningen. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att målsäganden inte var alltigenom trovärdig, vilket innebar att övrig bevisning måste ge starkt stöd åt målsägandens uppgifter för att åtalet skulle vara styrkt.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den övriga bevisningen gav sådant starkt stöd för uppgifterna om hot och frihetsberövande att dessa gärningsmoment var bevisade. När det gällde våldet bedömde hovrätten också att bevisningen gav tillräckligt starkt stöd, men inte för den fulla omfattning som målsäganden berättat om. Hovrätten fann det styrkt att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade utdelat åtminstone två slag som träffade målsäganden i ansiktet, varav ett med en vapenattrapp. Hovrätten ansåg att detta våld orsakat de angivna följderna. Däremot var det inte styrkt att de hade utsatt målsäganden för ytterligare slag eller någon spark.

Hovrätten fann också, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade och den medtilltalade genom våldet, hotet och frihetsberövandet hade fråntagit målsäganden mobiltelefonen och tvingat honom att lämna över koderna till telefonen och sitt BankID. Det ansågs klarlagt att de hade haft uppsåt att tillägna sig mobiltelefonen och att koderna tilltvingats för att använda betalningsapplikationer som betalningsmedel för att bereda vinning. Hovrätten fann även utrett att 19 800 kronor hade överförts från målsägandens konto i Wise.

Sammantaget slog hovrätten fast att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade hade gjort sig skyldig till rån enligt åtalet, med de justeringar som följde av hovrättens bevisvärdering. Hovrätten ansåg också att ett olaga frihetsberövande var styrkt och att det, i likhet med tingsrättens bedömning, skulle ingå i rånet. Någon annan bedömning av rubriceringen gjordes inte.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i 2 år och 6 månader, medan hovrätten bestämde straffet till fängelse i 3 år. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att någon annan påföljd än fängelse var utesluten.

Vid straffmätningen beaktade hovrätten i försvårande riktning att gärningen begåtts av två gärningsmän i numerärt överläge, att den skett i målsägandens hem, att händelseförloppet var utdraget och att det innefattade frihetsberövande, hot och våld med en pistolattrapp som framstått som ett riktigt vapen, samt att gärningen hade förnedrande inslag. Hovrätten bedömde att straffvärdet för den tilltalade var högre än tingsrättens bedömning. Hovrätten delade tingsrättens syn att den medtilltalade hade en mer drivande roll, men det påverkade inte utgången annat än genom den differentiering som redan gjorts.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadestånd. Den tilltalade skulle därför betala skadestånd enligt tingsrättens dom. Hovrätten prövade inte utvisningsfrågan i den tilltalades del, eftersom den gällde den medtilltalade.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Skälen var att det fanns risk för fortsatt brottslighet och flyktfara, och att häktning fortfarande var proportionerlig.

Tingsrätten hade tidigare beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Tingsrätten hade också bestämt skadestånd till 61 800 kronor, fördelat på kränkning, förlorad mobiltelefon och ren förmögenhetsskada, samt ålagt avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade inte dessa delar.