Rån i bostad gav fängelse

Den tilltalade döms för rån som begicks den 8 januari 2026. Tingsrätten fann att det olaga frihetsberövandet ingick i rånet och alltså inte skulle bedömas som ett självständigt brott. Påföljden bestämdes till fängelse i två år och sex månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal för två gärningspunkter. Den första avsåg grovt rån enligt 8 kap. 6 § brottsbalken den 8 januari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tillsammans med en annan person, med våld och hot om våld, tagit målsägandens mobiltelefon och med tvång fått målsäganden att lämna över koder till mobiltelefonen och BankID. Åklagaren gjorde också gällande att gärningen innefattade att målsäganden berövades friheten genom att bindas fast.

Den andra åtalspunkten avsåg olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken den 8 januari 2026 i Täby kommun. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med en annan person bundit fast målsäganden och därigenom berövat honom friheten.

Tingsrätten fann att den tilltalade och den andra gärningspersonen hade agerat tillsammans och i samförstånd. Domstolen lade till grund att de kom till målsägandens lägenhet samma kväll, att den ena hade med sig en vapenattrapp, att målsäganden hotades med vad han uppfattade som ett skarpt vapen och att hans händer och fötter bands. Tingsrätten fann också att målsägandens mobiltelefon försvann från lägenheten tillsammans med de tilltalade och att det senare skedde överföringar från målsägandens konto till andra konton.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse i vissa delar kunde ifrågasättas, men att den i andra delar fick stöd av övrig utredning. Särskilt betydelsefullt var larmsamtalet kort efter händelsen, polisernas iakttagelser av målsägandens tillstånd, fotografier, rättsintyg, DNA-uppgifter, uppgifter om telefonanvändning och finansiell utredning.

När det gällde hotet fann domstolen att den tilltalade hade med sig en vapenattrapp som framstod som mycket verklighetstrogen. Tingsrätten ansåg att målsäganden varit under pistolhot under i stort sett hela tiden som de tilltalade befann sig i lägenheten. Domstolen fann också styrkt att den tilltalade tryckte in pistolmynningen i målsägandens mun.

När det gällde våldet ansåg tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade slog målsäganden med vapenattrappen på ett sätt som orsakade de skador som framgick av utredningen. Däremot fann domstolen inte stöd för hela den våldsbeskrivning som målsäganden lämnat. Enbart delar av det påstådda våldet ansågs därför styrkta.

Om frihetsberövandet fann tingsrätten att målsäganden hade bundits om händer och fötter. Hur länge han hölls bunden var inte helt klarlagt, men frihetsberövandet ansågs ändå vara så nära sammankopplat med rånet att det skulle ingå i rångärningen.

Tingsrätten bedömde att gärningen inte skulle rubriceras som grovt rån. Domstolen ansåg att brottet visserligen var allvarligt, men att våldet inte varit livsfarligt, att vapnet inte var skarpt och att omständigheterna inte nådde upp till den nivå av synnerlig råhet och hänsynslöshet som krävs för grovt rån. Den tilltalade dömdes därför för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Åtalet för olaga frihetsberövande kom inte att leda till en separat fällande dom, eftersom den gärningen ansågs ingå i rånet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i två år och sex månader. Tingsrätten beslutade att den villkorligt medgivna friheten i ett tidigare fall skulle förverkas helt. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska solidariskt med den andra gärningspersonen betala skadestånd till målsäganden med 61 800 kronor. Av detta avser 40 000 kronor kränkning, 2 000 kronor den förlorade mobiltelefonen och 19 800 kronor ren förmögenhetsskada till följd av överföringar från målsägandens konto. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta