Villkorlig dom i ärende om egenmäktighet med barn

I ett mål i Lunds tingsrätt har den tilltalade dömts till villkorlig dom för att ha undanhållit sitt barn med syfte att förhindra att vård enligt LVU påbörjas, efter att ett beslut om omedelbart omhändertagande trätt i kraft.

Den tilltalade har i en brottmålsdom funnit sig skyldig till egenmäktighet med barn, ett brott som enligt 7 kap. 4 § 2 st. 2 p i brottsbalken innebär att ett barn förts bort eller undanhållits med den objektiva uppsåtet att hindra att den sociala vården ska kunna verkställas. Domen fastställer att gärningen ägt rum under perioden 1 juni 2024 till 15 september 2024, vilket sammanfaller med att ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU var i kraft.

Enligt domen framgår det att den tilltalade, som agerade med uppsåt, vid uppmärksammade tillfällen innehaft tillräcklig möjlighet att förhindra undanhållandet av barnet men ändå valt att hålla kvar barnet utomlands. Detta agerande bedöms ha medfört en objektiv risk för att vården enligt LVU skulle försenas, något som rätten anser vara tillräckligt för att utgöra brott.

Vid prövningen beaktade tingsrätten att den tilltalades tidigare medvetenhet om den aktuella situationen och den risk som beviljades av omedelbart omhändertagande var avgörande för fastställandet av brottsåtalets sakliga grund. Rätten konstaterade att den tilltalade genom sitt agerande uppsåtligen undanhållit barnet, vilket utgjorde brott med den avsedda verkan att hindra att vård enligt LVU påbörjades.

Vid domen meddelades den tilltalade villkorlig dom och ålagd att betala en lagstadgad avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Domen meddelades av Lunds tingsrätt den 13 november 2024.