Grovt bokföringsbrott ledde till fängelse efter hovrättsprövning

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om bland annat grovt bokföringsbrott och har ändrat tingsrättens dom endast när det gäller den tilltalades påföljd. Den tilltalade döms för ett fall av grovt bokföringsbrott och ett fall av bokföringsbrott, och hovrätten bestämmer fängelsestraffet till 1 år och 2 månader. I övrigt står tingsrättens dom fast i den del som gäller näringsförbud och beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden för den tilltalade till fängelse. Den tilltalade motsatte sig detta och yrkade frikännande samt att yrkandet om näringsförbud skulle avslås, eller i andra hand att påföljden skulle lindras.

Åtalet mot den tilltalade avsåg två bokföringsbrott. I den första gärningen, som i tingsrätten rubricerades som grovt bokföringsbrott, gällde att årsredovisningen för räkenskapsåret 2019-09-01–2020-08-31 innehöll oriktiga uppgifter. Hovrätten godtog tingsrättens bedömning att det var utrett att årsredovisningen innehöll sådana felaktiga uppgifter att bokföringsskyldigheten åsidosatts på ett grovt sätt.

I den andra gärningen gällde att löpande bokföring inte hade upprättats i rätt tid i enlighet med god redovisningssed. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts, men godtog också åklagarens och tingsrättens bedömning att den tilltalade endast skulle hållas ansvarig för de transaktioner som skett under den tid hon varit registrerad som styrelseledamot. Den gärningen bedömdes som bokföringsbrott av normalgraden.

Hovrätten prövade också frågan om näringsförbud. Den tilltalade hade överklagat även den delen, men hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och lät näringsförbudet bestå.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick i stor utsträckning från samma bevisning som tingsrätten hade prövat. Viss ny skriftlig bevisning lades fram i hovrätten, bland annat e-postmeddelanden från den 23 oktober 2020. Hovrätten ansåg dock inte att detta förändrade bedömningen av skuldfrågan.

När det gällde den första gärningen fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade varit styrelseledamot och att hon undertecknat årsredovisningen med BankID. Hovrätten ansåg att det var uteslutet att hon inte varit medveten om att hon skrev under en årsredovisning som skulle ges in till Bolagsverket. Mot bakgrund av omständigheterna fann hovrätten att hon varit medveten om att uppgifterna var oriktiga och att hon handlat med insiktsuppsåt.

I fråga om den andra gärningen gjorde hovrätten inte heller någon annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten godtog att bokföringsskyldigheten åsidosatts och att de bokföringsbrister som lagts den tilltalade till last var styrkta för den aktuella tidsperioden. Rubriceringen ändrades inte.

Hovrätten bedömde alltså att den tilltalade skulle dömas för ett fall av grovt bokföringsbrott och ett fall av bokföringsbrott. Däremot godtog hovrätten inte tingsrättens påföljd, som hade varit villkorlig dom med samhällstjänst.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. Den tilltalade döms nu till fängelse i 1 år och 2 månader. Hovrätten framhöll att det grova bokföringsbrottet hade ett straffvärde som något översteg fängelse i ett år och att bokföringsbrottet motsvarade fängelse i fyra månader. Den samlade brottsligheten bedömdes ha ett straffmätningsvärde som motsvarade fängelse i 1 år och 2 månader. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Tingsrätten hade tidigare dömt till villkorlig dom och 240 timmar samhällstjänst, med ett fängelsestraff om 10 månader som alternativt straff. Den domen ändrades alltså till ett frihetsberövande straff i hovrätten.

Näringsförbudet som tingsrätten beslutat om skulle fortsatt gälla utan hinder av att hovrättens dom inte fått laga kraft. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om beslag.

Hovrätten tog också ställning till återbetalningsskyldighet för försvararkostnader. Den tilltalade ska ersätta staten för hela kostnaden i hovrätten för den offentliga försvararen. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i den delen att den tilltalade även hade förmåga att återbetala kostnader.