Olaga hot vid en korsning bedömdes som normalgradsbrott i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes för olaga hot i två fall den 22 november 2022 i stället för grovt olaga hot i ett fall. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar att även domen för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt ringa narkotikasmuggling bestod. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde påföljd eller skadestånd.

Om händelsen och åtalet

Målet var ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas eller i andra hand få ett lägre straff. Han motsatte sig också skadeståndsyrkandet. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Åklagaren uppgav i hovrätten att det rätteligen skulle vara två fall av grovt olaga hot eftersom gärningen riktat sig mot två målsäganden. Den tilltalade gjorde gällande att det skulle anses som en enda gärning.

Enligt hovrätten inträffade händelsen i korsningen mellan Kungsgatan och Hedvigsgatan, på allmän plats. Hovrätten godtog tingsrättens bedömning av vad som var utrett i målet, med den ändringen att platsen skulle anges som denna korsning. Det var styrkt att den tilltalade innehaft en kniv och hotat de två målsägandena på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten fann också styrkt att det var en kniv och inte en e-cigarett som den tilltalade hade vid tillfället.

När det gäller åtalet för olaga hot ansåg hovrätten att gärningen skulle bedömas som två fall, eftersom hotet riktats mot två målsäganden. Däremot ansåg hovrätten inte att hoten nådde upp till grovt brott. Bedömningen blev därför olaga hot i två fall, den 22 november 2022, enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2023.

Hovrätten prövade också åtalet för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Med hänsyn till sammanhanget, där kniven innehades och användes i samband med hoten, bedömde hovrätten att brottet var grovt. Denna del av tingsrättens dom stod alltså fast.

Hovrätten behandlade även åtalet för ringa narkotikasmuggling. Där gjorde hovrätten samma bevisvärdering som tingsrätten och fann att åtalet var styrkt. Den tilltalade dömdes därför även för detta brott i enlighet med tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp med ljud och bild. Domstolen fäste vikt vid målsägandenas uppgifter och vittnesuppgifterna. Dessa styrktes också av ett fotografi av den föremål som den tilltalade påstod var en e-cigarett. Hovrätten fann att fotografiet visade att färg och form inte stämde med den beskrivningen, vilket stödde uppgiften att det faktiskt var en kniv.

Utifrån den samlade utredningen ansåg hovrätten att det var visat att den tilltalade hotat de två målsägandena med kniven. Samtidigt ansåg hovrätten att det inte var visat att kniven vidrörde någon av dem eller att den tilltalade gjort något utfall med kniven. Händelsen bedömdes dessutom som kortvarig. På den grunden ansåg hovrätten att hoten inte skulle bedömas som grova, utan som olaga hot av normalgraden.

När det gällde knivbrottet gjorde hovrätten en strängare bedömning och fann att förutsättningarna för grovt brott förelåg, med hänvisning till sammanhanget och att kniven använts i samband med hoten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i fråga om rubriceringen av de olaga hoten. Den tilltalade dömdes för olaga hot i två fall den 22 november 2022 i stället för grovt olaga hot i ett fall. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljd. Domstolen ändrade inte heller skadeståndsbedömningen. Det framgår inte av materialet vilken påföljd som dömdes ut eller vilket skadestånd som bestämdes, och sådana uppgifter kan därför inte återges här.

Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortfarande gälla. Hovrätten beslutade också att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Ett belopp om 8 812 kronor betalades av staten till försvararen, varav 7 050 kronor avsåg arbete och 1 762 kronor mervärdesskatt.

Fakta