Bokföringsbrott prövades i två perioder

Tingsrätten prövade två åtalspunkter om bokföringsbrott mot den tilltalade. Hon frikändes från den ena perioden men dömdes för bokföringsbrott av normalgraden för den andra. Domstolen beslutade också att en tidigare utdömd påföljd skulle avse även den nya brottsligheten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade varit företrädare för ett bolag i Stockholm och ansvarat för att bolagets bokföringsskyldighet fullgjordes. I den första åtalspunkten gällde påståendet bokföringsbrott för perioden den 9 juni 2023 till den 31 december 2023. Åklagaren gjorde gällande att hon under den tiden hade underlåtit att löpande bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt, vilket enligt åtalet medförde att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten frikände henne från denna åtalspunkt.

Den andra åtalspunkten gällde bokföringsbrott för perioden den 1 januari 2024 till den 31 december 2024. Även där gjorde åklagaren gällande att den tilltalade, som företrädare för bolaget, hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt. Enligt åtalet hade bristerna skett i Stockholm och lett till att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. För denna åtalspunkt dömdes den tilltalade för bokföringsbrott.

Den tilltalade förnekade gärningarna och bestred ansvar. Hon hördes i målet. Som övrig bevisning åberopade åklagaren en förvaltarberättelse, kontoutdrag och utdrag från infotorg, och den tilltalade åberopade en tredskodom.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade hade varit företrädare för bolaget under de aktuella räkenskapsåren och därför ansvarig för bolagets bokföringsskyldighet. När det gällde den första åtalspunkten ansåg domstolen att åklagaren inte hade lagt fram någon utredning som visade att det förekommit in- och utbetalningar eller andra affärshändelser i bolaget under den angivna perioden. Det fanns därför enligt tingsrätten inget underlag som stödde att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som påståtts. Åtalspunkt 1 ogillades därför.

När det gällde den andra åtalspunkten fann tingsrätten att kontoutdraget visade ett antal in- och utbetalningar på bolagets bankkonto under perioden januari 2024 till januari 2025. Domstolen ansåg att dessa transaktioner utgjorde affärshändelser i bokföringslagens mening och att de omfattades av bokföringsskyldigheten. Eftersom bokföring saknades för dessa händelser, och räkenskapsinformationen inte hade bevarats på ett betryggande sätt, ansåg tingsrätten att objektiva förutsättningar för bokföringsbrott var uppfyllda.

I frågan om uppsåt lade tingsrätten vikt vid att den tilltalade hade mottagit en större mängd utbetalningar och själv uppgett att upplägget med utbetalningar via bolaget kändes skumt. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att hon måste ha insett en påtaglig risk för att affärshändelser inte bokfördes och att räkenskapsinformationen inte bevarades korrekt. Genom att inte vidta tillräckliga åtgärder bedömdes hon ha varit likgiltig inför risken. Tingsrätten fann därför att hon hade handlat med likgiltighetsuppsåt.

Vid rubriceringen bedömde domstolen att transaktionerna inte var obetydliga och att det inte rörde sig om en helt obetydlig omsättning. Brottet bedömdes därför som bokföringsbrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade frikändes från åtalspunkt 1, bokföringsbrott för perioden den 9 juni 2023 till den 31 december 2023. Hon dömdes däremot för åtalspunkt 2, bokföringsbrott för perioden den 1 januari 2024 till den 31 december 2024, enligt 11 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken.

Tingsrätten ansåg att brottets straffvärde motsvarade ett kort fängelsestraff. Samtidigt noterade domstolen att den tilltalade tidigare hade dömts till villkorlig dom och dagsböter för förskingring i en dom som ännu inte hade vunnit laga kraft. Det aktuella bokföringsbrottet bedömdes som nyupptäckt brottslighet, och domstolen beslutade att den tidigare utdömda påföljden skulle avse även den nya brottsligheten.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska ersätta den offentlige försvararen med 6 245 kronor, och den tilltalade ska återbetala 3 783 kronor av kostnaderna till staten.