Rån och föregivande av allmän ställning ledde till längre fängelsestraff i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, föregivande av allmän ställning, penningtvättsbrott och narkotikabrott. Hovrätten fastställer i huvudsak tingsrättens dom men skärper fängelsestraffet för den tilltalade till 3 år och 4 månader och höjer skadeståndet till målsäganden till 47 200 kr. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en gärning den 14 april 2026 där målsäganden utsattes för rån i sin bostad. Enligt domstolarnas bedömning gick gärningen till så att två personer utgav sig för att vara poliser i tjänsten, vilket fick målsäganden att öppna dörren. Därefter tillgreps egendom under ett förlopp där vapenattrapper användes, målsäganden bands och bevakades samt fördes runt i bostaden. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att gärningsmännen därmed också gjorde sig skyldiga till föregivande av allmän ställning.

Den tilltalade överklagade och yrkade frikännande från ansvar för föregivande av allmän ställning och rån, samt att skadeståndet skulle avslås eller sättas ned. Han yrkade också att en gärning som rubricerats som penningtvättsbrott i stället skulle bedömas som penningtvättsförseelse och att narkotikainnehavet endast skulle bedömas som innehav för eget bruk. Åklagaren yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas.

Hovrätten behandlade följande åtalspunkter mot den tilltalade. Åtalspunkten om rån och föregivande av allmän ställning avsåg gärningen den 14 april 2026. Åtalspunkten om penningtvättsbrott avsåg den 2 februari 2026. Åtalspunkten om narkotikabrott avsåg den 1 januari 2026. Hovrätten fann liksom tingsrätten att samtliga dessa gärningar var styrkta och att rätt rubricering var rån, föregivande av allmän ställning, penningtvättsbrott och narkotikabrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som i tingsrätten, och tingsrättsförhören spelades upp med ljud och bild. Dessutom åberopades viss ytterligare bevisning i hovrätten, bland annat en DNA-analys.

När det gäller rånet och föregivande av allmän ställning ansåg hovrätten att det var utrett att målsäganden utsattes för gärningen på den angivna tiden och platsen. Domstolen fann att gärningsmännens agerande att utge sig för att vara poliser innebar ett obehörigt utövande av myndighet. Frågan var om den tilltalade och den andra medtilltalade var gärningsmännen. Hovrätten anslöt sig i allt väsentligt till tingsrättens bevisvärdering och framhöll flera samverkande omständigheter, bland annat att egendom med detaljer som stämde överens med föremål som senare återfunnits hos den tilltalade påträffades i ett fordon som de två tilltalade färdats i, att två vapenattrapper fanns i fordonet och överensstämde med målsägandens uppgifter, att målsägandens signalement av gärningsmännen passade in på de tilltalade och att ytterligare stöldgods påträffades i den tilltalades bostad. Hovrätten fann också stöd i uppgifter om telefontrafik och uppkoppling, att de två tilltalade umgåtts före och efter gärningen samt i att gärningsmännen nämnt ett namn som hade anknytning till den tilltalades familj. Samlat bedömde hovrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade varit en av gärningsmännen.

När det gäller penningtvättsbrottet fann hovrätten att den tilltalade mottagit 150 000 kr som härrörde från brott och därefter köpt smycken för pengarna. Hovrätten ansåg att han haft uppsåt till att pengarna var brottsvinster och dömde honom för penningtvättsbrott enligt tingsrättens bedömning.

När det gäller narkotikabrottet ansåg hovrätten att den tilltalade innehaft den angivna mängden narkotika och att innehavet, i vart fall delvis, varit avsett för försäljning. Också på den punkten delade hovrätten tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd och skadeståndet. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i 2 år och 10 månader, men hovrätten bestämde straffet till 3 år och 4 månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet var högre än tingsrätten funnit, särskilt med hänsyn till att rånet skedde kvällstid i målsägandens hem, att två personer utnyttjade förtroendet för polismyndigheten, att vapenattrapper användes, att visst våld förekom samt att målsäganden bands, bevakades och utsattes för ett längre och mycket ingripande förlopp.

Hovrätten lämnade tingsrättens övriga domslut oförändrade. Den tilltalade ska alltså alltjämt vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ändrade också skadeståndet till målsäganden. I stället för 44 000 kr ska den tilltalade, solidariskt med den andra medtilltalade, betala 47 200 kr jämte ränta från den 14 april 2026. Hovrätten angav att beloppet avser ersättning för förlorad egendom, kränkning samt sveda och värk. Tingsrättens beslut om beslag står också fast.

Tingsrätten hade dessutom avslagit en begäran om utvisning, bestämt en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr och beslutat om ersättning till försvararen. Hovrätten har inte ändrat dessa delar i det material som lämnats här, utan angav att tingsrättens domslut i övrigt gäller.