Synnerligen grov misshandel vid en bostad ledde till fängelse

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat försök till mord och olaga frihetsberövande. Hovrätten ändrade domen för den tilltalade på så sätt att gärningen mot målsäganden bedömdes som synnerligen grov misshandel i stället för grov misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i 3 år och 6 månader. Hovrätten höjde också det skadestånd som den tilltalade solidariskt ska betala till målsäganden till 204 899 kr. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett våldsförlopp mot målsäganden i anslutning till en bostad. Enligt hovrätten hade de inblandade gjort en planerad resa dit och varit införstådda med att våld kunde komma att användas. Hovrätten fann utrett att målsäganden tillfogats omfattande skador under ett händelseförlopp där den tilltalade befann sig på platsen tillsammans med två andra tilltalade.

Åklagaren yrkade i hovrätten att gärningen under åtalet skulle bedömas som försök till mord, i andra hand försök till dråp och i tredje hand synnerligen grov misshandel. När det gällde en annan åtalspunkt yrkades olaga frihetsberövande av normal svårhetsgrad. Hovrätten prövade också skadeståndsfrågan. Den tilltalade bestred ansvar för gärningen och motsatte sig åklagarens ändringsyrkanden. Hovrätten framhöll att den, trots att den tilltalade inte överklagat skuldfrågan i den delen, ändå fullt ut hade att pröva skuldfrågan eftersom åklagaren överklagat.

Av hovrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för den misshandel som avsåg händelsen med målsäganden. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningen inte skulle bedömas som försök till mord eller försök till dråp, utan som misshandelsbrott. Hovrätten ändrade dock rubriceringen från grov misshandel till synnerligen grov misshandel.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Hovrätten gjorde alltså en strängare rubricering av samma gärning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och hade även tillgång till viss ytterligare skriftlig bevisning i form av elektronisk kommunikation. Förhörsuppspelningar från tingsrätten spelades också upp i hovrätten.

Domstolen fann att målsäganden hade drabbats av de omfattande skador som beskrevs i gärningsbeskrivningen. Hovrätten ansåg vidare att målsägandens och ett vittnes uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga, och att de fick stöd av ytterligare uppgifter från ett annat vittne. De tilltalades versioner ansågs inte kunna förklara skadebilden och bedömdes som efterhandskonstruktioner.

En chattkonversation som hovrätten lade vikt vid visade enligt domstolen att det fanns en koppling mellan diskussionen och den resa som gjordes samma morgon som gärningen. Hovrätten ansåg att telefonen uppenbart disponerats av den tilltalade, bland annat med hänsyn till bilder och kontaktuppgifter som säkrats i telefonen. Sammantaget gav detta stöd för att händelsen varit planerad.

När det gällde själva våldsförloppet fann hovrätten att den tilltalade tillsammans med de andra aktivt deltog i attacken mot målsäganden. Hovrätten konstaterade att en annan tilltalad använde en machete som tillhygge och att någon av de tilltalade eller båda använde kniv eller annat vasst föremål som orsakat bland annat en allvarlig stickskada i övre bröstet. Hovrätten ansåg att samtliga tilltalade haft uppsåt att gemensamt tillfoga målsäganden de skador som uppkom, däribland en livshotande skada och en stor blodförlust som enligt rättsläkaren potentiellt varit livsfarlig.

Trots detta ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte var bevisat att någon av de tilltalade haft uppsåt att döda målsäganden. Därför föll åtalen om försök till mord och försök till dråp bort.

Vid rubriceringen av misshandeln fann hovrätten att gärningen uppvisade synnerlig hänsynslöshet. Domstolen betonade att våldet varit oprovocerat, att det föregåtts av viss planering, att det inletts med ett slag och sedan fortsatt när målsäganden försökte fly och låg försvarslös, samt att flera personer deltagit med farliga tillhyggen. Hovrätten ansåg också att skadorna varit allvarliga, livsfarliga och förenade med betydande lidande. Sammantaget ledde detta till att gärningen bedömdes som synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket brottsbalken.

I fråga om åtalspunkten om olaga frihetsberövande anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Den delen stod alltså fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade på så sätt att gärningen bedömdes som synnerligen grov misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i 3 år och 6 månader. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 2 år för grov misshandel och undanröjt en tidigare utdömd skyddstillsyn. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att annan påföljd än fängelse inte kunde väljas.

Hovrätten ändrade också skadeståndet till målsäganden. Den tilltalade ska solidariskt med två andra dömda betala 204 899 kr jämte ränta enligt tingsrättens bestämmande. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 174 899 kr. Hovrätten tillerkände målsäganden ersättning för kränkning och psykiskt lidande i högre utsträckning än tingsrätten och anslöt sig i övrigt till tingsrättens bedömning.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten beslutade vidare att beslagen ska bestå enligt tingsrättens dom och att staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde. Hovrätten angav också ersättning till försvararen för arbetet i hovrätten. Av domen framgår inte någon uppgift om att den tilltalade varit häktad eller hur länge.