Fällande dom för rån, penningtvätt och narkotika

Den tilltalade döms för rån, föregivande av allmän ställning, penningtvättsbrott och narkotikabrott. Tingsrätten fann att han tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade utgett sig för att vara polis, genomfört ett rån i målsägandens bostad och senare hanterat pengar från ett bedrägeri samt innehavt kokain som bedömdes vara åtminstone delvis avsett för försäljning. Påföljden bestämdes till fängelse i två år och tio månader. Begäran om utvisning avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade och en medtilltalad den 14 april 2026 på en angiven plats i Jönköping ha begått föregivande av allmän ställning genom att banka på målsägandens dörr, presentera sig som poliser och under dessa förhållanden ingripa mot målsäganden. Samma dag, på samma plats, ska de också tillsammans och i samförstånd ha begått rån genom att ta bland annat hörlurar, X-box med kontroll, jacka och parfym från målsäganden med hjälp av vapen eller vapenliknande föremål, hot, bindning och slag. Tingsrätten dömde den tilltalade för båda dessa brott.

Vidare avsåg åtalspunkt två penningtvättsbrott den 2 februari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade uppsåtligen upplåtit sitt bankkonto åt annan, vilket möjliggjort mottagande och omsättning av 150 000 kronor från ett bolag, och samma dag spenderat samtliga medel. Tingsrätten fann även denna gärning styrkt och dömde honom för penningtvättsbrott.

Åtalspunkt tre gällde narkotikabrott den 1 januari 2026. Den tilltalade hade enligt åtalet olovligen innehaft 1,51 gram kokain som var helt eller delvis avsett att säljas. Tingsrätten ansåg att innehavet var styrkt och att kokainet åtminstone delvis var avsett att säljas, och dömde honom därför för narkotikabrott.

Rättens bedömning

I frågan om rån och föregivande av allmän ställning utgick tingsrätten från att målsägandens berättelse var tillförlitlig. Domstolen fäste vikt vid att berättelsen var detaljerad, att målsäganden i huvudsak varit tydlig med vad han mindes och att uppgifterna stödjs av den skriftliga bevisningen, bland annat fotografier, beslag och senare återfunnet gods hos den tilltalade. Tingsrätten ansåg att bevisningen i hög grad band den tilltalade och den medtilltalade till gärningen. Särskilt betydelsefullt var att föremål som kunde kopplas till rånet, däribland jacka och hörlurar, återfunnits i anslutning till den tilltalade. Domstolen fann att det var styrkt bortom rimligt tvivel att de båda tilltalade var gärningsmännen och att de agerat tillsammans och i samförstånd. Däremot ansågs det inte visat att de uttalat ett uttryckligt hot om att skada målsäganden utöver att de sagt att han skulle föras från platsen.

När det gällde penningtvättsbrottet ansåg tingsrätten att det var utrett att pengarna härrörde från brott och att den tilltalade hade upplåtit sitt konto för att möjliggöra mottagandet och omsättningen av pengarna. Domstolen godtog inte hans uppgift om att han trodde att agerandet var lagligt. Tvärtom fann tingsrätten att det var uppenbart att den som tar emot pengar och direkt köper smycken för dem måste förstå att det rör sig om penningtvättande åtgärder. Den tilltalades förklaring bedömdes som vag och svår att kontrollera.

I narkotikamålet fann tingsrätten att den tilltalade hade haft 1,51 gram kokain vid den aktuella tidpunkten och att innehavet skett med uppsåt. Frågan blev därför om narkotikan var avsedd att säljas. Tingsrätten lade vikt vid uppgifter om Signal-användning, meddelanden som talade för försäljning av kokain och ett sammanhang där den tilltalade bedömdes ha använt appen. Sammantaget ansåg domstolen att det var visat att kokainet åtminstone delvis var avsett att säljas.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för rån, föregivande av allmän ställning, penningtvättsbrott och narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse i två år och tio månader. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Utvisningsyrkandet avslogs. Tingsrätten bedömde att det fanns stark anknytning till Sverige, bland annat genom lång vistelsetid, arbete, skolgång och två barn i landet, och att utvisning därför inte var proportionerlig. Den tilltalade ska betala skadestånd till ett bolag med 150 000 kronor jämte ränta från den 2 februari 2026 och till målsäganden med 44 000 kronor jämte ränta från den 14 april 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.