Grov oredlighet mot borgenärer och folkbokföringsbrott ändras i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov oredlighet mot borgenärer, grovt bokföringsbrott, folkbokföringsbrott och penningtvättsbrott. För den tilltalade ändrar hovrätten tingsrättens dom på så sätt att gärningen som avsåg grov oredlighet mot borgenärer avgränsas till perioden 5 januari 2024–18 april 2024, att folkbokföringsbrott bedöms som två brott i stället för ett, och att fängelsestraffet bestäms till två år. Hovrätten fastställer tingsrättens beslut om näringsförbud. Beslut om förverkande och beslag står också fast i huvudsak, med den justeringen att förverkande inte omfattar de belopp som betalats till ett utländskt bolag, men att viss återstående summa förverkas från den medtilltalade som också prövades i målet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade var åtalad för gärningar som hänförde sig till hans roll som företrädare för ett tandläkarbolag. Hovrätten utgick i huvudsak från samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten. Viss ny skriftlig bevisning lades också fram.

När det gäller grov oredlighet mot borgenärer ansåg hovrätten att det var utrett att den tilltalade med uppsåt överfört pengar från bolaget till sig själv och andra under perioden 5 januari 2024–18 april 2024. Överföringarna kom inte bolaget till nytta. Genom dem avhände han bolaget egendom av betydande värde. Hovrätten fann också att bolaget genom överföringarna försattes på obestånd eller i vart fall utsattes för påtaglig fara för obestånd. Hovrätten bedömde att gärningen utgjorde ett grovt brott och att det var fråga om ett sammanhållet händelseförlopp, vilket gjorde att gärningen skulle bedömas som ett brott. Tingsrätten hade angivit en längre period, 1 januari 2024–3 juni 2024, men hovrätten ändrade alltså brottstiden.

Vid sidan av detta gällde åtalet grovt bokföringsbrott. Hovrätten fann att bolaget inte löpande bokfört affärshändelser eller bevarat räkenskapsinformation på ett betryggande sätt i den omfattning och under den tid som åklagaren påstod, och att rörelsens förlopp därför inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Den tilltalade hade inte kontrollerat att bokföringen sköttes och hade inte lämnat nödvändigt underlag om inkråmsförsäljningen eller de aktuella överföringarna. Hovrätten ansåg därför att bokföringsbrott var styrkt och att brottet var grovt eftersom åsidosättandet avsett ett mycket betydande belopp.

När det gäller folkbokföringsbrott anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömningar i fråga om skuld och rubricering, men förtydligade att den tilltalade inte var att anse som bosatt i Sverige. Hovrätten fann därför att han skulle dömas för folkbokföringsbrott i två fall. Tingsrättens dom ändrades så att antalet brott också kom till uttryck i domslutet. Tingsrätten hade tidigare bedömt gärningen som ett folkbokföringsbrott under perioden 6 februari 2024–14 augusti 2024.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma centrala bevisning som tingsrätten. Förhör från tingsrätten spelades upp och hovrätten tog också del av viss ny skriftlig bevisning. Hovrätten anslöt sig i flera delar till tingsrättens rättsliga bedömningar.

I fråga om grov oredlighet mot borgenärer betonade hovrätten att bolagets konto tömts på kort tid samtidigt som den tilltalade lämnat bolaget. Den omständigheten att det inte var visat att bolaget redan när pengarna från inkråmsöverlåtelsen sattes in på kontot var på obestånd hindrade inte ansvar, eftersom hovrätten ansåg det bevisat att de senare överföringarna försatte bolaget på obestånd eller åtminstone skapade påtaglig fara för det. Hovrätten fäste också vikt vid att pengarna fördes till den tilltalade själv och till två bolag utan koppling till verksamheten. Hans invändning om att hans egen inkomstförmåga skulle ha betydelse för obeståndsbedömningen ändrade inte bedömningen.

När det gällde bokföringsbrottet ansåg hovrätten att den tilltalade inte kunde undgå ansvar genom att hänvisa till att han förlitade sig på andra eller att han mådde dåligt under perioden. Det avgörande var att han som företrädare insett att bokföringsskyldigheten inte kunde fullgöras men ändå inte såg till att den sköttes.

I folkbokföringsdelen ansåg hovrätten att den tilltalade inte var bosatt i Sverige enligt folkbokföringslagens mening. Därmed fanns förutsättningar att döma honom för två fall av folkbokföringsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den del som gällde påföljden. Den tilltalade döms till fängelse i två år. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten var något högre än tingsrättens bedömning och motsvarade två års fängelse. Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i ett år och nio månader.

Hovrätten fastställde också tingsrättens beslut om näringsförbud för den tilltalade. Förbudet gäller i fem år från och med den 29 december 2025 och gäller omedelbart, även om domen inte fått laga kraft. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om förverkande av pengar som förts över till den tilltalades egna konton och till det utländska bolaget Consulting. Hovrätten fastställde också beslutet om beslag.

Hovrätten fann vidare att den medtilltalade, som också prövades i målet, gjort sig skyldig till två grova penningtvättsbrott. Det ledde till att hovrätten ändrade den del av målet som rörde förverkande för hans del, men dessa delar avser inte den tilltalade som artikeln fokuserar på.

När det gäller kostnader för försvararen bestämdes att staten skulle stå för kostnaden för den tilltalades försvar i hovrätten. I tingsrätten hade hans försvarare fått ersättning av staten och kostnaderna då stannat på staten. Hovrättens dom innehåller också ett beslut om ersättning till försvararen i hovrätten, men den uppgiften avser inte den tilltalade som artikelns huvudperson.

Fakta