Skadegörelse och brott mot knivförbudslagen ledde till skyddstillsyn i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om grovt brott mot knivförbudslagen och två fall av skadegörelse. Hovrätten ändrade tingsrättens fängelsestraff och bestämde i stället påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrättens dom stod i övrigt i huvudsak fast i skuldfrågan, men hovrätten upphävde beslutet om att den tilltalade skulle återbetala försvararkostnader till staten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades överklagande av en dom från tingsrätten. Enligt hovrätten hade den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, gjort sig skyldig till grovt brott mot knivförbudslagen och två fall av skadegörelse. Hovrätten redovisar att tingsrättens fällande dom meddelades i mars 2026 och att den tilltalade därefter den 2 september 2026 dömdes för bland annat grovt brott mot knivförbudslagen till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och ett alternativstraff om fängelse tio månader.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 6 maj 2025 samt för skadegörelse vid två tillfällen under perioden 6 maj 2025 till 27 september 2025. Tingsrätten angav att de brott som låg till grund för den nya påföljden skulle bedömas enligt 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken.

I hovrätten yrkade den tilltalade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Han begärde i första hand att den aktuella brottsligheten skulle ingå i en redan utdömd dom till kontraktsvård och i andra hand att han skulle dömas till en särskild dom om kontraktsvård. Han yrkade också att han skulle befrias från skyldigheten att ersätta staten för försvararkostnaderna i tingsrätten. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde, i skuldfrågan, ingen annan bedömning än tingsrätten. Domstolen konstaterade att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt brott mot knivförbudslagen och två fall av skadegörelse. Hovrätten hänvisade till ett kompletterande yttrande från Kriminalvården, där det i första hand föreslogs att den aktuella brottsligheten, om möjligt, skulle ingå i den redan utdömda kontraktsvården och i andra hand att den tilltalade skulle dömas till en ny kontraktsvård enligt en behandlingsplan.

Hovrätten konstaterade dock att det inte fanns förutsättningar att låta den nu aktuella brottsligheten ingå i den redan utdömda kontraktsvården. Skälet var att den tidigare brottsligheten inte skulle beaktas vid påföljdsbestämningen i detta mål. Hovrätten uttalade vidare att den delade tingsrättens uppfattning om brottslighetens straffvärde och att den tilltalade hade återfallit i brott under pågående skyddstillsyn samt misskött kontakterna med frivården, vilket normalt talade starkt för fängelse.

Samtidigt fäste hovrätten vikt vid att den tilltalade hade ett vårdbehov kopplat till missbruk, att missbruket i väsentlig grad hade bidragit till brottsligheten och att han redan hade påbörjat behandling enligt den tidigare domen. Den föreslagna behandlingen skulle pågå i anslutning till den pågående vården och var enligt hovrätten väl lämpad. Domstolen ansåg att behandlingen kunde antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet och att den kunde godtas som ett alternativ till det fängelsestraff som annars skulle ha dömts ut. Därmed fann hovrätten att det förelåg särskilda skäl för skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade i stället för fängelse tre månader dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Hovrätten angav att om fängelse hade valts som påföljd, skulle fängelse i tre månader ha dömts ut. Den tilltalade ska genomgå behandling enligt upprättad behandlingsplan, och Kriminalvården ska ansvara för övervakningen och utse övervakare. Vårdgivaren ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren om den tilltalade allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Hovrätten beslutade vidare att beslaget skulle bestå. Däremot upphävde hovrätten tingsrättens förordnande om att den tilltalade skulle återbetala kostnader för försvaret i tingsrätten till staten. Hovrätten förordnade också att försvararen skulle få ersättning av allmänna medel med 12 704 kronor, varav 10 163 kronor avsåg arbete och 2 541 kronor mervärdesskatt, och att staten skulle stå för denna kostnad.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse tre månader, dömt ut skadestånd till flera målsägande och försäkringsbolag, förverkat beslagtagna knivar samt ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. I hovrättens beslut finns inga nya uppgifter om ändringar i skadeståndsfrågorna, och dessa behandlas därför inte vidare här utöver vad som framgår av tingsrättens dom.