Grovt bokföringsbrott vid två räkenskapsår prövat i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom rörande grovt bokföringsbrott. Hovrätten fastställer i huvudsak tingsrättens dom. Den tilltalade döms för två fall av grovt bokföringsbrott och får samma fängelsepåföljd som tidigare. Näringsförbudet står också fast och ska gälla omedelbart.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt bokföringsbrott. Enligt hovrätten var det fråga om två brott, eftersom gärningarna avsåg två räkenskapsår. Åtalet rörde dels brister i bokföringen, dels oregistrerad och oredovisad försäljning.

Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att de faktiska bristerna i bokföringen som angavs i punkterna 2–7 i gärningsbeskrivningen var bevisade. När det gällde den oregistrerade och oredovisade försäljningen ansåg hovrätten att bevisningen visade att det hade förekommit betydande oredovisade belopp, men med viss försiktighet i beloppsbedömningen. Hovrätten angav att det för räkenskapsåret 2020/2021 rörde sig om cirka 750 000 kronor och för räkenskapsåret 2021/2022 om cirka 500 000 kronor som inte hade redovisats och registrerats.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt bokföringsbrott vid två tillfällen, med samma tidsperiod angiven som 2020-07-01 till 2022-03-15. Hovrätten höll fast vid att det var fråga om två brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten. Den tilltalade åberopade dessutom viss ny skriftlig bevisning i hovrätten.

När det gällde de objektiva omständigheterna delade hovrätten tingsrättens bedömning att bokföringen varit allvarligt bristfällig. Hovrätten ansåg att utredningen var robust, trots att beräkningen av den oredovisade försäljningen byggde på flera antaganden och i viss mån på extrapolering från en kort kontrollobservation. Domstolen pekade på att flera olika delmoment oberoende av varandra visade på omfattande oredovisade medel, bland annat matchningar mellan kort- och swishtransaktioner och raderade kassaregistreringar samt en kraftig ökning av avräkningskontot.

I fråga om ansvar och uppsåt fann hovrätten att den tilltalade haft den direkta och dagliga kontrollen över kassahanteringen och att han personligen mottagit betydande swishbelopp på sitt privata konto. Hovrätten ansåg därför att han måste ha förstått att den löpande kassahanteringen inte gav en rättvisande bild av försäljningen och att betydande belopp undandrogs bokföringen. Hovrätten fann också att han haft uppsåt till de omständigheter som åklagaren gjort gällande och att han därför skulle dömas i enlighet med åtalet.

Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning att brotten vid en helhetsbedömning skulle rubriceras som grova. Det fanns alltså ingen ändring i skuldfrågan för den tilltalade i hovrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade. Han döms alltså för två fall av grovt bokföringsbrott.

Påföljden blev fängelse i 1 år och 2 månader, vilket överensstämmer med tingsrättens dom. Hovrätten angav att straffvärdet var något högre än tingsrättens bedömning, men att bestämmelserna om ny och nyupptäckt brottslighet i 34 kap. 1 § första stycket och 2 § brottsbalken skulle beaktas vid påföljdsbestämningen. Hovrätten fann därför att straffmätningsvärdet ändå uppgick till fängelse i 1 år och 2 månader.

Näringsförbudet mot den tilltalade om 5 år stod också fast. Hovrätten avslog hans yrkande om undantag från förbudet, eftersom det bedömdes innebära risk för nya oegentligheter. Förbudet gäller omedelbart trots att hovrättens dom inte har vunnit laga kraft.

Tingsrätten hade även beslutat om avgift till brottsofferfonden och om ersättning till försvarare. I den text som återgivits från hovrätten anges inte någon ändring av brottsofferfondsavgiften. Hovrätten beslutade också att kostnaden för den tilltalades försvar i hovrätten ska stanna på staten.