Grov misshandel och misshandel vid en bar och ett övergångsställe: hovrätten sänker fängelsestraffet för den tilltalade

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. För den tilltalade ändrade hovrätten endast påföljden och bestämde fängelsestraffet till sex månader. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast, däribland att den tilltalade skulle dömas för misshandel av normalgraden och att ansvar för skadestånd skulle bestå. Hovrätten prövade inte skuldfrågan för den tilltalade i den del överklagandet bara avsåg påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett gemensamt händelseförlopp som började inne i en bar och fortsatte kort därefter vid ett övergångsställe på en gata. Åtalet omfattade våld mot två målsägande. Enligt hovrätten var sambandet i tid och rum sådant att händelserna i och för sig kunde ses som en enda gärning, men eftersom våldet riktades mot två personer var det fråga om två misshandelsbrott.

Tingsrätten fann att de tilltalade, däribland den tilltalade, hade agerat tillsammans och i samförstånd. När det gällde den tilltalade överklagades tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. Hovrätten prövade därför inte skuldfrågan för honom. Tingsrättens dom stod alltså fast i fråga om att han dömts för misshandel av normalgraden.

Hovrätten redovisade att den tilltalade vid tingsrätten dömts för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Någon ändring av brottsrubriceringen skedde inte i hovrätten, eftersom hovrätten endast ändrade påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att utredningen i hovrätten i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Åklagaren och målsägandena lade fram samma skriftliga bevisning som tidigare, och hovrätten tog del av tingsrättens ljud- och bildupptagningar från förhören med målsägandena, de tilltalade och vittnen. Den tilltalade åberopade också fotografier av sina händer som tagits i samband med gripandet.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av bevisningen och fann inte skäl att frångå tingsrättens slutsatser om vad som hade hänt. Domstolen konstaterade att de uppgifter som den tilltalade lämnat inte rubbade styrkan i åklagarens bevisning. Hovrätten lade också vikt vid att den tilltalade var försedd med handskar under den tid då våld utövades.

För den tilltalade gällde att hovrätten inte omprövade skuldfrågan, eftersom överklagandet från hans sida endast avsåg straffet. Hovrätten förklarade att tingsrättens bedömning av skuld och brottsrubricering därför stod fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast genom att bestämma fängelsestraffets längd till sex månader för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt honom till fängelse i åtta månader.

Skadeståndsfrågan lämnades utan ändring i hovrätten. Hovrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadeståndsskyldigheten. Eftersom hovrätten inte ändrade skuldfrågan för den tilltalade och hans överklagande inte föranledde någon annan bedömning i skadeståndsdelen stod tingsrättens dom fast även där.

Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden och beslutat om ersättning till försvarare och målsägandebiträden. Hovrätten redovisade en ny ersättning till offentlig försvarare i den överklagade delen, men den uppgiften avsåg hovrättens kostnadsbeslut och inte någon ändring av den tilltalades brottmålsansvar. Av materialet framgår inte att någon häktningstid redovisades för den tilltalade i hovrätten.