Rån och olaga frihetsberövande vid butik och bostad prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrade domen för den tilltalade på så sätt att han i stället för två fall av rån, två fall av olaga frihetsberövande och inbrottsstöld dömdes för ett fall av rån den 16 juni 2023. Fängelsestraffet bestämdes till 2 år och 6 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive utvisning, skadestånd och beslut om häktning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 16 juni 2023 i Karlshamns kommun. Enligt hovrätten omfattade åtalen flera gärningar som hade samband med ett sammanhängande händelseförlopp. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för inbrottsstöld, misshandel, ofredande, två fall av olaga frihetsberövande, två fall av rån och flera fall av övergrepp i rättssak. Hovrätten prövade målet efter överklagande och tog särskilt ställning till vem som hade deltagit och hur gärningarna skulle rubriceras.

Hovrätten fann att den tilltalade var gärningsman i de delar som avsåg åtalspunkterna 1–4. När det gällde åtalspunkterna 5–7 och 9 ansåg hovrätten att händelserna visserligen var utredda i huvudsak i linje med åklagarens gärningsbeskrivningar, men att flera gärningar skulle bedömas som en enda brottsenhet. Därför skulle den tilltalade inte dömas för två separata rån, två separata olaga frihetsberövanden och inbrottsstöld, utan för ett rån. Hovrätten uttalade också att de gärningar som hade skett i en bostad nattetid och de frihetsberövanden som förekommit fick genomslag vid straffmätningen för rånet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och spelade upp tingsrättens förhörsinspelningar. Domstolen framhöll att en fällande dom kräver att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det som lagts honom till last.

Vid skuldprövningen ansåg hovrätten att flera målsägande och vittnen lämnat sammanhängande, detaljrika och trovärdiga berättelser. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om deras tillförlitlighet. Särskild vikt fästes vid den bevisning som knöt den tilltalade till de övriga inblandade före händelserna och till den person som kallades med annat namn i utredningen. Hovrätten ansåg att flera oberoende omständigheter visade att den tilltalade och den person som avsågs i utredningen var samma person.

När det gällde rånet och frihetsberövandena konstaterade hovrätten att de inblandade hade agerat tillsammans och i samförstånd. Domstolen ansåg att de hot och det våld som riktades mot målsägandena innebar att gärningarna uppfyllde rekvisiten för rån. De olaga frihetsberövandena ansågs vara så nära förbundna med rånet att de ingick i samma brottsenhet och därmed medbestraffades inom ramen för rånet. På motsvarande sätt ansåg hovrätten att tillgreppen från fler målsägande under samma händelseförlopp inte skulle delas upp i flera självständiga brott.

Hovrätten gjorde alltså en annan rättslig bedömning än tingsrätten i brottsrubriceringen för de centrala gärningarna. Tingsrätten hade dömt för två rån, två olaga frihetsberövanden och inbrottsstöld, medan hovrätten samlade dessa gärningar under ett rån.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes i hovrätten för ett fall av rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2023, med gärningsdatum den 16 juni 2023. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till 2 år och 6 månader. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 3 år.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända. Hovrätten gjorde ingen ändring i den delen. Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten höll också fast vid tingsrättens bedömningar i fråga om skadestånd och bättre rätt till beslagtaget föremål. Av uppgifterna framgår att ett beslagtaget klädesplagg skulle lämnas ut till en målsägande utan lösen. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om beslag.

Det framgår inte av hovrättsdomen att någon ny avgift till brottsofferfonden bestämdes i hovrätten; tingsrätten hade beslutat om en sådan avgift. Hovrätten angav också att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för biträde åt målsägandena och för försvaret.