Rån och försök till rån fastställdes i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, försök till rån och skadestånd. För den tilltalade ändrade hovrätten bara påföljden i den delen att ungdomsövervakningen om 14 dagar skulle anses verkställd genom tiden i frihetsberövande. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som rörde skuld, rubricering, skadestånd och beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde tre åtalspunkter mot den tilltalade. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med andra deltagit i ett rån vid Årstabergs station/Årsta centrum den 28 oktober 2025. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten i skuldfrågan, att gärningen skulle bedömas som rån. Hovrätten gjorde dock en viss ändring av den faktiska bedömningen och kom fram till att målsäganden slutligen frånhänts 15 000 kronor i kontanter, inte 14 500 kronor.

De övriga åtalspunkterna gällde ett rånförsök den 30 oktober 2025 och ett fullbordat rån under samma datum i Stockholm. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade begått de gärningar som lades honom till last och att rubriceringarna skulle vara försök till rån respektive rån.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för försök till rån den 30 oktober 2025 samt rån vid två tillfällen mellan den 28 oktober 2025 och den 30 oktober 2025. I hovrätten ändrades inte denna skuld- och rubriceringsbedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i de överklagade delarna i huvudsak var densamma som i tingsrätten. När det gällde rånet vid Årstabergs station/Årsta centrum fann hovrätten att den åberopade bevisningen visade att den tilltalade agerat enligt åtalet och att gärningen skulle rubriceras som rån. Enda justeringen var att rånbeloppet bedömdes till 15 000 kronor.

När hovrätten prövade rånförsöket och rånet på Sveavägen i Stockholm gjorde den inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten. Hovrätten betonade att den tilltalade och en medtilltalad varit maskerade, uppträtt hotfullt och agerat tillsammans och i samförstånd med ett tydligt modus. Domstolen ansåg att gärningarna inte var impulsmässiga utan föregångna av viss planering. För målsägandena hade hotet framstått som akut. I ena delen hade de tilltalade gett intryck av att inneha vapen, och i den andra delen hade de utnyttjat ett numerärt överläge. Hovrätten fann därför att gärningarna skulle rubriceras på samma sätt som tingsrätten gjort.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen för den tilltalade genom att ungdomsövervakningen skulle anses verkställd med 14 dagar genom den tid han varit frihetsberövad i målet. Hovrätten tillämpade 34 kap. 1 § första stycket och 34 kap. 2 § brottsbalken vid påföljdsbestämningen. Tingsrätten hade dömt till ungdomsövervakning i 11 månader och ansett att 13 dagar skulle anses verkställda.

I övrigt lämnade hovrätten tingsrättens dom oförändrad. Skadeståndsfrågorna ändrades inte. Hovrätten fann inte skäl att göra andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skadestånd. Detsamma gällde åklagarens yrkanden om förverkande. Beslutet om beslag skulle därför fortsätta att gälla.

Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Hovrätten beslutade vidare att kostnaderna för försvar och tidigare målsägandebiträden skulle stanna på staten. Hovrätten angav att den tilltalade hade varit frihetsberövad i målet enligt avräkningsunderlaget, men någon närmare tidsuppgift utöver de 14 dagar som tillgodoräknades anges inte i beslutet.