Grovt bokföringsbrott och näringspenningtvätt prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och näringspenningtvätt. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade och frikände honom helt. Därmed upphävdes även beslutet om näringsförbud, förverkande, avgift till brottsofferfonden och ersättningsskyldighet för tingsrättens försvararkostnader. Tingsrättens dom stod fast endast i övriga delar som inte gällde den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagarna yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas även för grovt bokföringsbrott vid två tillfällen enligt åtalspunkterna 4.1 och 4.3, samt att han skulle dömas för näringspenningtvätt, grovt brott enligt åtalspunkten 2.3. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas från åtalet för näringspenningtvätt, grovt brott, och att näringsförbudet, förverkandet och ersättningsskyldigheten skulle upphävas.

Enligt hovrätten hade den tilltalade varit inblandad i transaktioner kopplade till ett bygg- och bostadsrättsprojekt. Domstolen redogjorde för att vissa pengar förts från en bostadsrättsförening till ett bolag och därefter vidare till olika bolag och konton i en bolagsstruktur som använts i projektet. Hovrätten tog också upp att en bil hade köpts för ett belopp som sedan betalades in till ett bolags konto, men konstaterade att dessa uppgifter fick betydelse främst som bakgrund till den åtalade transaktionskedjan.

För grovt bokföringsbrott avsåg åtalet enligt hovrätten två punkter. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att det inte var visat att verifikationer saknats för vissa bokförda affärshändelser i den ena punkten. När det gällde den andra bokföringspunkten godtog hovrätten tingsrättens justering av gärningstidpunkten och bedömningen att gärningen skulle rubriceras som bokföringsbrott av normalgraden, men eftersom hovrätten frikände den tilltalade helt på grund av åtalsprövningen i målet blev utfallet att han inte dömdes för bokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp och viss ytterligare skriftlig bevisning hade getts in.

När det gällde näringspenningtvätt utgick hovrätten från de rättsliga förutsättningarna för ansvar och hänvisade till praxis från Högsta domstolen. Domstolen betonade att det krävs att omständigheterna kring en transaktion är sådana att den skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. Bedömningen ska vara objektiv men ändå ta sin utgångspunkt i den tilltalades position.

Hovrätten fann att de aktuella transaktionerna hade skett inom ramen för ett entreprenad- och aktieöverlåtelseupplägg som hade anknytning till ett byggprojekt. Domstolen ansåg att det inte var visat att omständigheterna kring den första överföringen var så kvalificerade att den skäligen kunde antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. Hovrätten ansåg inte heller att förskottsbetalningen i sig var ett sådant klandervärt risktagande som kunde lägga grund för ansvar.

Vid prövningen av de vidare transaktionerna genom holdingbolag och ett gemensamt bolag fann hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att omständigheterna inte var tillräckligt belastande för att visa att åtgärderna skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte. Hovrätten fäste vikt vid att transaktionerna skett mot bakgrund av avtal, att rådgivare från Ernst & Young varit delaktiga i upplägget, att motparterna var kända och att utredningen inte gav starkt stöd för att den tilltalade agerat i penningtvättssyfte.

När det gällde bokföringsåtalens bedömning anslöt sig hovrätten i huvudsak till tingsrättens bevisvärdering, men eftersom hovrätten frikände den tilltalade helt från de åtal som återstod efter överprövningen blev slutresultatet att han inte dömdes för något av de åtalade brotten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och frikände den tilltalade helt. Det innebar att han inte dömdes för näringspenningtvätt, grovt brott, och inte heller för grovt bokföringsbrott.

Eftersom den tilltalade frikändes upphävde hovrätten tingsrättens beslut om näringsförbud, förverkande av 895 000 kronor, avgift till brottsofferfonden och skyldighet att ersätta staten för kostnaden för försvaret i tingsrätten. Hovrätten beslöt också att den tilltalade skulle få ersättning av staten för sina rättegångskostnader i hovrätten med 206 494 kronor.

Hovrätten prövade även frågan om den tidigare häktningstiden, men någon uppgift om häktning eller häktningstid framgår inte av materialet och lämnas därför utan närmare redovisning.

I jämförelse med tingsrätten innebar hovrättens dom en fullständig ändring till den tilltalades fördel. Tingsrätten hade dömt honom för näringspenningtvätt, grovt brott, med näringsförbud i tre år, förverkande och avgift till brottsofferfonden, medan hovrätten alltså frikände honom helt.