Misshandel och skadestånd i hovrätten: endast kränkningsersättningen ändras

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. Den tilltalade yrkade frikännande, alternativt att gärningarna skulle bedömas som ringa misshandel och att påföljden skulle mildras. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om skadeståndet till en målsägande och avslog dennes begäran om kränkningsersättning. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde misshandel m.m. enligt åklagarens talan. Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för misshandel vid två tillfällen den 15 april 2024 och den 4 september 2024, samt för misshandel, ringa brott, den 4 september 2024. Tingsrätten fann att det rörde sig om misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och i ett fall om ringa misshandel enligt samma lagrum.

I hovrätten gjorde den tilltalade gällande att han skulle frikännas i sin helhet. Han yrkade också i andra hand att samtliga gärningar skulle bedömas som ringa misshandel. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten konstaterade att den prövade samma bevisning som tingsrätten och att ett vittne hördes på nytt i hovrätten. Vittnet berättade i huvudsak att han befann sig tillsammans med den tilltalade på loftgången, att de hörde flera personer tjafsa nedanför och att den tilltalade gick ner till ungdomarna. Enligt vittnet var sikten begränsad, men han såg att den tilltalade tog en telefon och att en tjej slog med handen mot den tilltalades rygg och skrek. Vittnet sade att han inte såg något annat våld utövas.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten och ansåg att den tilltalades uppgifter och den bevisning han åberopat inte rubbade värdet av åklagarens bevisning. Vittnets uppgifter ledde inte till någon annan bedömning, bland annat eftersom vittnet själv uppgav att sikten var skymd och hovrätten fann att det fanns utrymme för att han inte sett hela händelseförloppet.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om brottsrubriceringarna. Den fann alltså att den tilltalade skulle fällas för misshandel vid två tillfällen och för misshandel, ringa brott, vid ett tillfälle enligt tingsrättens dom. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens bedömning av påföljden eller av skadeståndsskyldigheten i förhållande till den andra målsäganden.

När det gällde skadeståndet till den målsägande som i hovrätten benämns Dolt namn gjorde hovrätten dock en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten framhöll att det genom brottet uppstått en kränkning och att det varit fråga om en oprovocerad attack mot en minderårig av en vuxen. Samtidigt bedömdes våldet som lindrigt och gärningen som ringa. Sammantaget ansåg hovrätten att omständigheterna inte var så allvarliga att den målsägande hade rätt till kränkningsersättning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den målsägandes begäran om skadestånd avslogs. I övrigt fastställdes tingsrättens avgörande.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle fängelse i 2 månader ha dömts ut. Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala skadestånd till två målsäganden med 8 000 kr vardera samt att betala ränta enligt räntelagen från den 4 september 2024. Dessutom skulle han betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr och återbetala 130 901 kr till staten av kostnaderna.

I hovrätten framgår att den tilltalade hade yrkat att han skulle befrias från skyldighet att återbetala vissa rättegångskostnader, men hovrätten fann att ersättningen till försvararen var skälig och att kostnaderna för försvararen slutligt skulle stanna på staten. Hovrätten beslutade också att staten skulle betala ersättning till försvararen med 5 729 kr, varav 4 583 kr avsåg arbete och 1 146 kr mervärdesskatt.

Det framgår inte att den tilltalade var häktad i målet.