Grovt våld, frihetsberövande och utpressningsförsök ändrades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov misshandel, människorov, rån och försök till utpressning. Hovrätten ändrade flera av tingsrättens bedömningar, frikände den tilltalade från ett rånansvar, omrubricerade delar av gärningarna och sänkte fängelsestraffet från tio år till sju år. Den tilltalade förblev häktad tills straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad dom från tingsrätten. Enligt hovrättens prövning hade den tilltalade gjort sig skyldig till brott i flera olika händelseförlopp, främst i förhållande till två målsägande. Hovrätten utgick från att den tilltalade redan genom tingsrättens dom var dömd för narkotikabrott, en del som inte överklagats.

När det gällde gärningarna mot den första målsäganden ansåg hovrätten att denne hade bemäktigats, förts bort och spärrats in, och att han därvid utsatts för våld, hot och utpressning. Hovrätten bedömde dock att det inte var ställt utom rimligt tvivel att all egendom som försvann från målsäganden faktiskt hade tagits ifrån honom genom rån. I den delen frikändes den tilltalade från ansvar för rån. Samtidigt fann hovrätten att gärningarna i stället skulle rubriceras som försök till utpressning, grovt brott, samt att omständigheterna även uppfyllde rekvisiten för människorov och olaga tvång.

För hovrätten var det också utrett att den tilltalade deltagit under hela händelseförloppet och haft en ledande roll. Tingsrättens rubriceringar grov misshandel, grovt olaga hot och försök till utpressning, grovt brott, ändrades alltså till att gärningarna i huvudsak bedömdes som människorov och försök till utpressning, grovt brott, samt olaga tvång.

När det gällde de gärningar som avsåg bedrägerier med den första målsägandens personuppgifter ansåg hovrätten att den tilltalade skulle dömas för samma brott som tingsrätten. Däremot frikändes en medtilltalad i den delen, eftersom hovrätten inte ansåg det bevisat att denne medverkat i den brottsliga plan som åklagaren gjort gällande.

I förhållande till den andra målsäganden fann hovrätten att denne hade förts bort och frihetsberövats samt utsatts för hot om våld. Hovrätten ansåg dock inte att det var bevisat att gärningen skulle bedömas som människorov, eftersom det inte var visat att bortförandet skett med uppsåt att utöva utpressning i den mening som avses i brottsbalken. I stället bedömdes gärningen som olaga frihetsberövande och olaga hot. Hovrätten instämde också i tingsrättens bedömning att den tilltalade hade gjort sig skyldig till rån avseende den andra målsägandens mobiltelefon, men inte avseende kontokortet.

Hovrätten uttalade även att den i övrigt delade tingsrättens bedömning i vissa andra åtalspunkter, som inte ledde till ändring.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma skriftliga och muntliga bevisning som vid tingsrätten. Den tog del av inspelningar från förhören i tingsrätten och av vissa ytterligare bilder och filminspelningar som åberopats i hovrätten. Hovrätten anslöt sig i stort till tingsrättens bedömning av målsägandenas berättelser och av ett vittnes uppgifter, även om hovrätten framhöll att vittnets uppgifter i vissa delar var värdefulla för utredningen.

När det gällde den första målsäganden fann hovrätten att den samlade bevisningen visade att han hade bemäktigats, förts bort och hållits inspärrad på flera platser, samtidigt som han utsatts för återkommande våld och hot. Hovrätten betonade att gärningsmännen tidigt krävde pengar, vilket visade att ett direkt syfte varit att utöva utpressning. Därför bedömdes gärningen som människorov och försök till utpressning, men eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte medgav ett alternativt rånsfall i den del där det inte kunde bevisas att egendomen olovligen tagits, frikändes den tilltalade från rånansvar just där.

Hovrätten gjorde också en annan rubricering än tingsrätten i delar av frågan om våld och hot. Den ansåg att det grova våldet och det grova hotet ingick som led i människorovet och utpressningsförsöket, och därför inte skulle dömas särskilt i konkurrens med dessa brott. För den tilltalade ansågs gärningen ha pågått under hela händelseförloppet och ha haft en ledande karaktär.

I fråga om den andra målsäganden fäste hovrätten vikt vid att det inte var visat att gärningen syftat till utpressning på det sätt som krävs för människorov. Eftersom något konkretiserat utpressningssyfte inte hade visats, kunde gärningen inte dömas som människorov. I stället bedömdes den som olaga frihetsberövande och olaga hot. Hovrätten fann också att rån av kontokort inte kunde komma i fråga, eftersom kontokort inte anses ha självständigt förmögenhetsvärde.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i flera delar. Den tilltalade frikändes från ansvar för rån enligt en av åtalspunkterna. Gärningarna som tingsrätten rubricerat som grov misshandel, grovt olaga hot och försök till utpressning, grovt brott, omrubricerades i huvudsak till försök till utpressning, grovt brott, och i vissa delar till människorov respektive mindre grovt människorov och olaga tvång. När det gällde den andra målsäganden ändrades rubriceringen från människorov till olaga frihetsberövande och olaga hot.

Den samlade brottsligheten för den tilltalade bedömdes ha ett straffvärde motsvarande sju års fängelse. Hovrätten sänkte därmed påföljden från tingsrättens fängelse i tio år till sju års fängelse. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Skadeståndet till den första målsäganden ändrades. Hovrätten bestämde att den tilltalade skulle betala 91 500 kronor, varav 50 000 kronor solidariskt med en medtilltalad, jämte ränta enligt räntelagen på 90 000 kronor från den 13 mars 2016 och på 1 500 kronor från den 31 mars 2016. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 122 800 kronor. Hovrätten sänkte bland annat kränkningsersättningen och tog bort ersättning för egendom som inte ansågs bevisad som rånbytet.

Till den andra målsäganden bestämde hovrätten skadeståndet till 64 527 kronor, varav 25 000 kronor solidariskt med en medtilltalad, jämte ränta enligt räntelagen på 61 527 kronor från den 20 mars 2016 och på 3 000 kronor från den 31 mars 2016. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 89 962 kronor.

Hovrätten lät i övrigt tingsrättens domslut stå fast. Det innebar att beslag, sekretess och övriga beslut i huvudsak bestod. Den tilltalade skulle inte stå för några uppgifter om ändring i kontaktförbud, eftersom sådant inte framgår av materialet.