Försök till mord och grov misshandel prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord och grov misshandel. Den tilltalade överklagade och yrkade frikännande, men hovrätten ändrade endast delvis tingsrättens dom. Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för grov misshandel, bestämde fängelsestraffet till 12 år och avslog ett skadeståndsyrkande från målsäganden som avsåg den ogillade misshandelsdelen. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser som enligt hovrätten och tingsrätten utspelade sig på Manillagatan i samband med en narkotikaaffär. Enligt utredningen färdades tre målsägande till platsen i narkotikarelaterat syfte och träffade där den tilltalade och en medtilltalad. En konflikt uppstod när den tilltalade och den medtilltalade inte ville betala för narkotikan, trots att de enligt hovrätten hade kommit överens om detta på förhand i anledning av en tidigare händelse. Bröderna hade också beväpnat sig med knivar inför mötet.

Åtalet mot den tilltalade omfattade två fall av försök till mord samt grov misshandel. I tingsrätten dömdes den tilltalade för samtliga dessa gärningar. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning i fråga om grov misshandel och frikände därifrån, men lät de två försöken till mord stå fast.

Hovrätten fann det utrett att en av målsägandena tog den tilltalades glasögon, nyckel och mobiltelefon samt tog tillbaka narkotikan. Därefter utsattes målsägandena för knivvåld. Två av dem orsakades livshotande skador och den tredje en skarpkantad sårskada. Hovrätten ansåg att den tilltalade och den medtilltalade agerat tillsammans och i samförstånd under hela händelseförloppet och att båda därför skulle hållas ansvariga för allt knivvåld, även om det inte kunde klarläggas vem av dem som faktiskt orsakat vilken skada.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för två fall av försök till mord, begångna den 14 november 2025, samt grov misshandel samma dag. Hovrättens prövning ledde alltså till att grov misshandel ogillades, medan de två försöksbrotten stod kvar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, med undantag för ett journalutdrag som hade åberopats i hovrätten. Hovrätten tog även del av inspelningarna av förhören från tingsrätten.

När det gällde skuldfrågan anslöt sig hovrätten i stora delar till tingsrättens bedömning av vad som hade inträffat. Domstolen bedömde att den tilltalade och den medtilltalade hade agerat tillsammans genom hela händelseförloppet och att båda var gärningsmän till det knivvåld som utövades. Hovrätten fann att de hade utsatt två av målsägandena för upprepat knivvåld mot överkroppen och att våldet inneburit en betydande risk för död. När det gällde uppsåtet ansåg hovrätten att den tilltalade hade agerat med likgiltighetsuppsåt. Det var en annan bedömning än tingsrättens, som i den delen hade lagt till grund att den tilltalade skulle dömas även för grov misshandel.

Hovrätten prövade också om nödvärn, putativt nödvärn eller nödvärnsexcess kunde befria från ansvar. Domstolen ansåg att det hade funnits ett överhängande brottsligt angrepp mot den tilltalade och den medtilltalade när ett pistolliknande föremål förekom och fanns i en målsägandes besittning. Hovrätten fann därför att ett knivhugg mot den målsäganden som bar föremålet kunde vara försvarligt. Den tilltalade frikändes därför från grov misshandel, eftersom den delen bedömdes falla inom nödvärn.

Samtidigt fann hovrätten att detta inte gav rätt att använda dödligt knivvåld mot de två andra målsägandena. Att de hade deltagit i narkotikaaffären och att en av dem hade tagit egendom från den tilltalade gav inte rätt till ett sådant våld. Hovrätten ansåg därför att det hade varit uppenbart oförsvarligt att använda knivvåldet mot dem och att ansvarsfrihet inte förelåg. Den tilltalade dömdes därför för två fall av försök till mord.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade frikändes från grov misshandel och att den skadelidandes skadeståndsyrkande med anledning av den ogillade misshandelsdelen avslogs. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Straffet bestämdes till 12 års fängelse. Det var en sänkning jämfört med tingsrättens påföljd om 15 års fängelse. Hovrätten angav att straffvärdet för de två försöken till mord uppgick till 12 års fängelse, med hänsyn till att det var fråga om avslutade försök med hög risk för dödlig utgång och att den tilltalade handlat med likgiltighetsuppsåt. Domstolen beaktade också vissa förmildrande omständigheter i händelseförloppet och att åtalet för grov misshandel ogillades.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om utvisning, vilket innebär att utvisningen fortfarande gäller enligt tingsrättens dom. Hovrätten nämnde också att beslutet om beslag fortfarande ska gälla.

När det gäller skadestånd avslog hovrätten den ene målsägandens yrkande i den del som avsåg grov misshandel, eftersom den tilltalade frikändes från den gärningen. För de övriga målsägandena fann hovrätten att de begärda ersättningarna var skäliga och att det inte fanns skäl att jämka dem. Tingsrättens skadeståndsdom stod därför fast i dessa delar.

Hovrätten beslutade också om ersättning till försvarare och målsägandebiträden samt att staten skulle stå för kostnaderna i hovrätten. Den tilltalade ålades ingen ändring i denna del i förhållande till tingsrätten.