Flera knivattacker gav 15 års fängelse

Tingsrätten i Kalmar dömde den tilltalade för två fall av försök till mord och ett fall av grov misshandel efter en händelse på Manillagatan i Kalmar den 14 november 2025. Domstolen fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade beväpnat sig med knivar, angripit tre målsägande och orsakat allvarliga skador. Påföljden bestämdes till fängelse i 15 år. Den tilltalade ska också utvisas ur Sverige, hållas kvar i häkte tills straffet får verkställas och betala skadestånd tillsammans och solidariskt med den medtilltalade.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd grovt misshandlat en målsägande och försökt döda två andra målsägande. Gärningen påstods ha skett den 14 november 2025 på Manillagatan i Kalmar, där de två först hade bestämt träff med målsägandena och inför mötet beväpnat sig med varsin kniv. Vid mötet tog de fram knivarna och enligt gärningsbeskrivningen utdelade den tilltalade ett knivhugg mot en målsägandes axel, vilket orsakade en skarpkantad sårskada. Den tilltalade och/eller den medtilltalade påstods också ha utdelat flera knivhugg mot en målsägandes överkropp och arm samt flera knivhugg mot en annan målsägandes överkropp och arm. De senare två skadorna beskrevs som livshotande.

Åtalet omfattade försök till mord vid två tillfällen, med samma händelsedatum, och grov misshandel samma dag. Domstolen biföll åtalet i alla delar som avsåg den tilltalade. Den tilltalade dömdes alltså för två fall av försök till mord, den 14 november 2025, och för grov misshandel, också den 14 november 2025.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade och den medtilltalade hade träffat målsägandena på Manillagatan och att händelsen utvecklades snabbt och våldsamt. Domstolen fäste vikt vid att det funnits blodfläckar på platsen, att ett avbrutet knivblad och ett knivskaft hade återfunnits, att två knivar saknades ur ett knivpaket i den lägenhet där de bodde och att analyser visade DNA från målsägande på knivdelarna. Domstolen ansåg också att den medtilltalades berättelse fick mycket gott stöd av övrig utredning och lade den till grund för bedömningen.

När det gällde skuldfrågan avfärdade tingsrätten den tilltalades uppgift om att han inte haft med sig någon kniv och att han inte känt till något tomt kuvert. Rätten ansåg att denna version framstod som mycket osannolik i ljuset av den övriga bevisningen. Domstolen fann att den tilltalade och den medtilltalade hade beväpnat sig med knivar inför mötet och att de hade kommit överens om att inte betala för narkotika utan i stället använda ett tomt kuvert. När det uppstod en hotfull situation ansåg tingsrätten att de tillsammans och i samförstånd angripit målsägandena med knivarna.

Domstolen prövade också invändningen om nödvärn och fann att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation som berättigade deras handlande. Rätten konstaterade att även om en målsägande hade tagit den tilltalades saker, och även om ett pistolliknande föremål hade förekommit i utredningen, var det inte fråga om ett påbörjat eller överhängande dödligt angrepp som motiverade att de svarade med dödligt våld. Domstolen ansåg att den tilltalade och den medtilltalade själva hade varit helt delaktiga i den hotfulla situationen och att deras agerande därför inte kunde försvaras som nödvärn, putativt nödvärn eller nödvärnsexcess.

När det gällde uppsåt till död ansåg tingsrätten att den tilltalade och den medtilltalade inte nödvändigtvis hade haft en direkt avsikt att döda, men att de genom att sticka och hugga två målsägande flera gånger i vitala kroppsdelar hade haft insikt i att gärningarna skulle kunna leda till döden. Rätten fann därför att de hade uppsåt till försök till mord i två fall.

För den grova misshandeln konstaterade tingsrätten att målsäganden hade fått ett knivhugg i axeln som orsakat ett stort sår. Det räckte för att döma den tilltalade för grov misshandel tillsammans med den medtilltalade.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 15 år. Tingsrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade detta och att ingen annan påföljd än fängelse var aktuell.

Den tilltalade ska utvisas ur Sverige efter att ha avtjänat fängelsestraffet. Förbudet att återvända hit är inte tidsbegränsat. Tingsrätten ansåg att förutsättningarna för utvisning var uppfyllda och att det inte fanns något hinder mot verkställighet.

Den tilltalade ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Domstolen hänvisade till risk för fortsatt brottslighet och risk för att han skulle avvika eller på annat sätt undandra sig lagföring.

Tingsrätten bestämde även att den tilltalade, solidariskt med den medtilltalade, ska betala skadestånd till de tre målsägandena. Till en målsägande fastställdes ersättningen till 376 500 kronor, varav 250 000 kronor avsåg kränkning, 21 500 kronor sveda och värk samt 105 000 kronor lyte. Till en annan målsägande fastställdes ersättningen till 375 983 kronor, varav 250 000 kronor avsåg kränkning, 21 193 kronor sveda och värk, 2 190 kronor sjukvårdskostnader, 2 600 kronor förstörda kläder samt 100 000 kronor lyte. Till den tredje målsäganden fastställdes ersättningen till 84 350 kronor, varav 80 000 kronor avsåg kränkning, 1 600 kronor sveda och värk samt 2 750 kronor förstörda kläder.

Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. De beslagtagna knivdelarna förklarades förverkade.

Fakta