Grovt narkotikabrott vid innehav i bostad prövat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade hade i tingsrätten dömts för grovt narkotikabrott vid två tillfällen till fängelse i 5 år och 6 månader. Hovrätten ändrar domen och bedömer gärningarna under åtalspunkterna 1 och 2 som ett enda fall av grovt narkotikabrott under perioden 2025-10-20 till 2025-10-23. Påföljden bestäms till fängelse i 4 år och 3 månader. Tingsrättens dom ändras därmed i skuldfrågan och påföljdsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från åtalet för grovt narkotikabrott under åtalspunkten 1. Han yrkade också att han skulle frikännas från åtalet under åtalspunkten 2, utom för den narkotika han medgett att han innehaft, och att den delen i så fall skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Han yrkade även att påföljden skulle lindras och att yrkandet om förverkande av kontanter skulle avslås. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Av hovrättens dom framgår att åtalspunkten 2 omfattade narkotika som påträffades på flera platser i den tilltalades bostad. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade ska dömas för innehav av den narkotika som påträffades på nattduksbordet och i tv-bänken, nämligen 14,7 gram cannabis, 12,9 gram kokain, 3 tabletter alprazolam, 8 tabletter tramadol 200 mg och, rätteligen, 6 kapslar pregabalin.

Utöver detta gällde åtalspunkten 2 även en större mängd kokain som påträffades i en ryggsäck i bastun och ett större antal tramadoltabletter som påträffades i en kartong på vinden. Hovrätten fann att narkotikan förvarats i den tilltalades bostad på ett sådant sätt att han på objektiva grunder kunde dömas för innehav. När det gällde uppsåtet ansåg hovrätten att omständigheterna sammantaget visade att den tilltalade hade känt till narkotikan och placerat eller låtit placera den i hemmet.

När det gäller åtalspunkten 1 hänvisade hovrätten till tingsrättens redovisning och bedömning, och hovrätten anslöt sig i allt väsentligt till dessa slutsatser. Hovrätten fann dock inte visat att den tilltalade hade innehaft den aktuella narkotikan även på Betesgatan. Den delen av tingsrättens dom ändrades därför endast genom den anmärkningen.

Hovrätten bedömde att innehavet av all narkotika skulle ses som en brottsenhet på grund av det rums- och tidsmässiga sambandet. Därför dömdes den tilltalade för ett fall av narkotikabrott som, med hänsyn till den stora mängden narkotika, bedömdes som grovt.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna lade fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten utgick från att narkotikan hade påträffats i den tilltalades bostad. Domstolen framhöll att när narkotika påträffas hemma hos någon talar detta starkt för att personen själv har placerat eller låtit placera narkotikan där. Hovrätten fäste även vikt vid att den tilltalade medgett att han brukar narkotika och att narkotikan som påträffades på vinden och i bastun var av samma sort som narkotikan på andra platser i huset, där han redan erkänt innehav.

Vidare noterade hovrätten att det fanns DNA från den tilltalade på insidan av ryggsäcken vid dragkedjan samt på den yttre kartongen som tramadoltabletterna låg i. I telefonen hade dessutom påträffats meddelanden som med styrka talade för att den tilltalade i nära anslutning till den aktuella tidsperioden varit inblandad i försäljning av större mängder tabletter, benämnda som ”boxar”, samt kokain. Därutöver hade en större mängd kontanter påträffats i den tilltalades jacka i hemmet.

Hovrätten godtog alltså tingsrättens bedömning i huvudsak och fann att utredningen styrkte ansvar för den narkotika som påträffats i bostaden. Den enda justeringen i skuldfrågan gällde att hovrätten inte fann visat innehav på Betesgatan. Trots detta ansåg hovrätten att samtliga omständigheter sammantaget ledde till att gärningarna skulle bedömas som grovt narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p och 3 § 1 st narkotikastrafflagen (1968:64) för perioden 2025-10-20 till 2025-10-23. Hovrätten slog fast att åtalspunkterna 1 och 2 skulle bedömas som ett enda brott.

Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 3 månader. Hovrätten angav att brottslighetens straffvärde, sett till narkotikans art och mängd, motsvarade detta straff. Domstolen ansåg inte att vad som framkommit om kokainets renhetsgrad eller den tilltalades roll i hanteringen påverkade straffvärdet.

Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten bedömde att det inte var uppenbart att skäl för häktning saknades på grund av recidivfara och att häktning fortfarande var proportionerlig.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om beslag. Det som tingsrätten hade förordnat skulle fortsätta att gälla, och hovrätten angav att beslagsnumret avseende kontanterna rätteligen var 2025-5000-BG131292.10. Hovrätten gjorde inte heller några andra bedömningar i fråga om beslag och förverkande av kontanter.

Den offentliga försvararen tillerkändes ersättning av staten med 40 029 kr. Kostnaden skulle stanna på staten. Tingsrätten hade tidigare bestämt en ersättning till försvararen om 167 330 kr och hade samtidigt beslutat om en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr samt förverkande av kontanter om 29 500 kr. Hovrätten redovisar inte något nytt beslut om brottsofferfondsavgift i den del som framgår av materialet.