Grovt bedrägeri och penningtvättsbrott vid överklagande till hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och penningtvättsbrott. För den tilltalade ändrar hovrätten tingsrättens dom och dömer honom för grovt bedrägeri under perioden den 9 maj 2024–21 oktober 2025 samt 18 fall av penningtvättsbrott under perioden den 10 februari–12 maj 2023. Hovrätten ändrar därmed rubriceringen från tingsrättens bedömning om 38 fall av bedrägeri och 4 fall av ringa bedrägeri.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten åtal för bedrägeribrott kopplade till målsäganden Dolt namn och för penningtvättsbrott. Hovrätten utgick från att åklagaren i hovrätten vidhöll att den tilltalade från april 2024 och framåt varit väl insatt i upplägget, samt att de överföringar som tagits emot före den tiden i stället utgjorde penningtvättstransaktioner.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade i den överklagade delen tidigare hade dömts av tingsrätten för 38 fall av bedrägeri och 4 fall av ringa bedrägeri under perioden den 4 september 2020–21 oktober 2025. I hovrätten blev utgången i stället att han dömdes för ett grovt bedrägeri, inte för flera enskilda bedrägeri- och ringa bedrägeribrott, samt för 18 fall av penningtvättsbrott.

Hovrätten tog också upp att den tilltalade i hovrätten medgav åklagarens begäran om ändring av brottsperioden. Det innebar att hovrätten inte skulle omfatta preskriberade gärningar i den aktuella perioden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann att bevisningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. I fråga om bedrägeriet ansåg hovrätten att målsägandens överföringar hade sin grund i ett vilseledande som den tilltalade upprätthållit över tid. Domstolen framhöll att målsäganden hade berättat om förhoppningar om att få tillbaka pengar och om löften som den tilltalade gett, samt att den tilltalade metodiskt och förslaget hade fortsatt att påverka målsäganden genom samtal, meddelanden och olika upplägg.

Hovrätten ansåg att det endast var styrkt att den tilltalade deltagit som medgärningsman i bedrägeriet från april 2024 och framåt. För tiden dessförinnan ansågs utredningen inte tillräcklig för att visa sådan insikt om brottsplanen att han kunde dömas för bedrägeri. De överföringar som han tagit emot före april 2024 bedömdes i stället som penningtvättstransaktioner.

När det gäller antalet brottstillfällen bedömde hovrätten att det sammanlagt var fråga om ett bedrägeribrott och inte om 38 bedrägerier och 4 ringa bedrägerier. Den systematiska brottsplanen och beloppets storlek gjorde att gärningen rubricerades som grovt bedrägeri.

För penningtvättsbrotten ansåg hovrätten att varje datum med en eller flera överföringar utgjorde ett brottstillfälle. Den överföring som skett den 4 september 2020 var preskriberad, och därför dömdes den tilltalade för 18 fall av penningtvättsbrott i stället för den tidigare bedömningen i tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade och dömde honom för grovt bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket och 9 kap. 3 § brottsbalken samt 18 fall av penningtvättsbrott enligt 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott. Hovrätten angav att gärningarna avsåg perioden den 9 maj 2024–21 oktober 2025 för grovt bedrägeri och perioden den 10 februari–12 maj 2023 för penningtvättsbrotten.

Påföljden bestämdes till fängelse i 3 år och 6 månader. Hovrätten anförde att straffmätningsvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade detta och att det inte fanns utrymme för någon annan påföljd än fängelse. Hovrätten beaktade också att den tilltalade under prövotid efter villkorlig frigivning gjort sig skyldig till brott och att vissa brott var nyupptäckta i förhållande till tidigare domar.

När det gäller förverkande beslutade hovrätten att den tilltalade som förverkad brottsvinst skulle betala 77 300 kr till staten. Hovrätten fastställde också att målsäganden Dolt namn har rätt till betalning ur det som staten får in genom förverkandebeslutet för att fullgöra det skadestånd som tingsrätten hade bestämt.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade skulle vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas, eftersom det ansågs finnas risk för fortsatt brottslighet på fri fot.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts till samma tidigare utdömda påföljd som skulle omfatta även den nya brottsligheten, och han ålades då även skadestånd och avgift till brottsofferfonden. Hovrätten redovisar i det material som tillhandahållits ingen ny brottsofferfondsavgift för den tilltalade, men ändrar tingsrättens dom i fråga om skuld, förverkande och påföljd enligt ovan.