Morddomen ändras i hovrätten – ett rån konsumeras av mordet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord m.m. Den tilltalade döms av hovrätten för mord, medan rånet inte döms ut särskilt eftersom det anses konsumerat av mordet. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom i skuld- och påföljdsdelen och bestämmer straffet till fängelse i åtta år.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en händelse där åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en annan person gemensamt och i samförstånd hade rånat och dödat målsäganden. Åklagaren yrkade i hovrätten att den andra tilltalade skulle dömas för mord eller i andra hand medhjälp till mord, i stället för skyddande av brottsling, och att påföljden skulle skärpas. För den tilltalade yrkade åklagaren att påföljden skulle skärpas, bland annat med hänvisning till den påstådda åldern.

Hovrätten konstaterar att åklagaren i hovrätten justerade gärningspåståendet genom att ta bort orden om att det skulle ha funnits ytterligare en gärningsman. Åklagaren vidhöll i övrigt att båda skulle dömas för mord och rån i brottskonkurrens.

Av utredningen framgår att de inblandade hade lämnat en lägenhet under kvällen med en gemensam plan att råna målsäganden. Därefter mötte de upp målsäganden och våldet inleddes. Hovrätten anser det utrett att målsäganden dödades genom det våld som åklagaren påstått. Det rån som bestod i att mobiltelefonen togs i samband med händelsen anses dock konsumerat av mordet.

Hovrätten dömer därför den tilltalade för mord den aktuella dagen. Till skillnad från tingsrätten döms han inte särskilt för rån.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten bygger sin bedömning på samma huvudsakliga skriftliga bevisning som tingsrätten samt på förhör som spelades upp från tingsrätten. Hovrätten höll också tilläggsförhör med ett vittne och nytt vittnesförhör med en annan person. Det nya vittnet berättade att den tilltalade och den medtilltalade efter händelsen uppgett att de båda hade slagit och sparkat målsäganden, jagat honom och att den tilltalade hade huggit honom med kniv.

När det gäller skuldfrågan bedömer hovrätten att det inte finns utrymme för någon annan rimlig slutsats än att den tilltalade agerade tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade under hela händelseförloppet. Hovrätten fäster vikt vid att de lämnat lägenheten med en gemensam rånplan, att de tillsammans tog sig till platsen, att båda var närvarande under våldsanvändningen och att målsäganden därefter lämnades svårt skadad utan hjälp.

Hovrätten fäster också stor vikt vid fynden längs den sträcka där målsäganden förflyttats, bland annat blodiga klädesföremål, samt vid fyndet av kniven. Kniven hittades i terrängen nära kroppen, och hovrätten anser att DNA-spår på kniven från den tilltalade inte kan förklaras på något annat sätt än att han befattat sig med kniven i samband med gärningen. Hovrätten avfärdar förklaringar om sekundäröverföring som otillräckliga.

Vid uppsåtsbedömningen anser hovrätten att det kraftiga och mycket omfattande knivvåldet mot vitala delar av kroppen talar för dödsavsikt, men hovrätten finner inte tillräckligt stöd för att gå så långt. I stället anser domstolen att den tilltalade, liksom den medtilltalade, måste ha insett att våldet innebar en mycket stor risk för död, och att de ändå varit likgiltiga inför om målsäganden skulle dö. Mordet bedöms därför ha begåtts med likgiltighetsuppsåt.

Hovrätten gör ingen annan rubricering än mord och finner inte att gärningen ska bedömas som mindre grov. Tingsrättens skuld- och rubriceringsdel ändras därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade döms för mord i stället för mord och rån i brottskonkurrens. Hovrätten bestämmer påföljden till fängelse i åtta år.

Vid straffmätningen utgår hovrätten från att mordets straffvärde som utgångspunkt är fjorton år men anser, med hänsyn till de försvårande omständigheterna, att straffvärdet för en vuxen person motsvarar sexton års fängelse. För den tilltalade görs därefter en åldersrelaterad reduktion. Hovrätten bedömer att det är mer sannolikt att den tilltalade är född det år åklagaren påstått än det år som fanns antecknat i folkbokföringen, och utgår därför från att han var arton år vid gärningen. Efter ungdomsreduktion bestäms straffet till åtta års fängelse.

Hovrätten anger att beslaget ska bestå. Det som tingsrätten beslutat om sekretess ska fortfarande gälla. Sekretessbestämmelserna ska även fortsätta att vara tillämpliga för de bilder och uppgifter som lagts fram vid förhandlingen bakom stängda dörrar.

Den tilltalade har enligt det material som getts in till hovrätten inte någon redovisad häktningstid i beslutet, och någon sådan uppgift lämnas därför inte här. Hovrätten beslutade också om ersättning till ett rättsligt biträde, med kostnaden ställd på staten.