Grov misshandel och misshandel ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grov misshandel och misshandel efter våld mot målsäganden vid två tillfällen i april 2026. Tingsrätten fann att bevisningen räckte för fällande dom i båda åtals­punkterna och bestämde påföljden till fängelse 1 år 10 månader. Hela den villkorligt medgivna friheten förverkades, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade fanns två brottspunkter. Den första gällde grov misshandel enligt 3 kap. 6 § 1 st. brottsbalken och avsåg händelserna den 11–12 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade då utdelat flera örfilar och knytnävsslag i målsägandens ansikte, tagit stryptag om hennes hals och sparkat henne på kroppen. Målsäganden uppgav att hon fick smärta, andnöd, svullnad, blåmärken, sårskador och frakturer i käken. Tingsrätten dömde den tilltalade för grov misshandel.

Den andra åtalspunkten gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och avsåg den 2 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade slagit målsäganden i ansiktet och bitit henne på kinden. Målsäganden uppgav att hon fick smärta, blodvite och ärr. Även för denna punkt dömde tingsrätten den tilltalade för misshandel.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter hade ett relativt högt bevisvärde. Domstolen noterade att hon visserligen inte direkt nämnde sparkar eller stryptag när hon kontaktade polisen, men att detta inte ändrade helhetsbedömningen. Rätten hänvisade också till skadedokumentation som visade multipla käkledsfrakturer och andra skador, till brottsplatsundersökningen som gav stöd för våldsutövning i sovrum och trapphus, samt till en chattkonversation som rätten uppfattade som ett erkännande från den tilltalade.

När det gällde grov misshandel fann tingsrätten att bevisningen visade att den tilltalade hade agerat som åklagaren påstod, med undantag för påståendet om andnöd. Domstolen ansåg att nödvärnsinvändningen saknade stöd och att gärningen skulle bedömas som grov eftersom det var fråga om våld mot en närstående, att förloppet varit utdraget och att skadorna varit allvarliga. Att våldet hade skett på olika platser i eller i anslutning till bostaden och att målsäganden fått plågsamma och besvärliga käkskador vägde också in.

I fråga om misshandel den 2 april 2026 konstaterade tingsrätten att parterna var ense om att den tilltalade hade bitit och slagit målsäganden med uppsåt, men oense om samtycke och skadeuppsåt. Rätten fann att fotografierna av ärret, den kvarstående skadan efter nästan två veckor och chattkonversationerna talade emot att bettet skett i samförstånd. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse fick stöd av övrig bevisning och att det var visat att den tilltalade uppsåtligen hade bitit och slagit henne.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse 1 år 10 månader. Tingsrätten bedömde att brottslighetens straffvärde motsvarade detta och att någon annan påföljd inte kunde komma i fråga, bland annat eftersom det rörde sig om återfall i våldsbrottslighet under prövotid efter villkorlig frigivning. Hela den villkorligt medgivna friheten förverkades.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 86 400 kronor jämte ränta från den 12 april 2026. Tingsrätten angav att kränkningen bedömdes sammantaget till 80 000 kronor och att ersättning för sveda och värk var vitsordad. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Beslaget av mobiltelefon ska bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.