Grovt bedrägeri i flera fall – hovrätten höjde fängelsestraffet till tre år

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri. Hovrätten friade inte från ansvar, men ändrade tingsrättens dom genom att justera brottstiderna och höja fängelsestraffet till tre år. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens dom i fråga om näringsförbud, kvarstad och beslag, och avslog den tilltalades yrkande om att ett skadeståndsyrkande skulle avvisas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter mot den tilltalade. Åklagaren hade gjort gällande att han genom falska uppgifter om att det inom ramen för olika bolags verksamhet skulle bedrivas produktionsverksamhet hade förmått målsägandena att investera pengar. Hovrätten prövade därför åtalet för grovt bedrägeri mot en målsägande, grovt bedrägeri mot en annan målsägande, grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri mot en tredje målsägande samt grovt bedrägeri mot ett investeringsbolag.

I hovrätten justerade åklagaren brottstiderna till 1 januari 2022–6 september 2022 för grovt bedrägeri mot en målsägande, 1 oktober 2019–31 oktober 2019 för grovt bedrägeri mot en annan målsägande, 1 december 2021–27 juni 2022 för grovt bedrägeri mot en tredje målsägande, 1 december 2021–19 juli 2022 för försök till grovt bedrägeri och 1 juni 2021–25 november 2021 för grovt bedrägeri mot ett investeringsbolag.

Hovrätten konstaterade att händelserna inträffade under de tidsperioder som åklagaren angav i sina justerade gärningsbeskrivningar. Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bedömning, men gjorde vissa egna värderingar av bevisningen, särskilt i frågan om den tilltalade haft uppsåt att lämna falska uppgifter om produktionsverksamhet.

När det gällde den första målsäganden ansåg hovrätten att det fanns omständigheter som talade för att den tilltalade faktiskt hade för avsikt att bedriva produktionsverksamhet. Hovrätten fann därför att åklagaren inte hade bevisat att han hade uppsåt att falskeligen uppge detta. Trots detta instämde hovrätten i tingsrättens slutsats att det i övrigt varit fråga om betydande belopp och att brottet skulle bedömas som grovt.

Samma bedömning gjordes för den andra målsäganden. Hovrätten fann inte att åklagaren hade visat uppsåt att falskeligen påstå att produktionsverksamhet skulle bedrivas inom ramen för det aktuella bolaget, men i övrigt instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att brottet var grovt.

För den tredje målsäganden och för försöket till grovt bedrägeri hänvisade hovrätten till sina tidigare bedömningar och fann av väsentligen samma skäl att uppsåt inte var styrkt i den del som avsåg falska uppgifter om produktionsverksamhet. Även där delade hovrätten tingsrättens rubricering av de båda brotten.

För det fjärde bedrägeriet, mot investeringsbolaget, fann hovrätten inte heller att åklagaren hade bevisat att den tilltalade hade uppsåt att falskeligen uppge att det skulle bedrivas produktionsverksamhet inom ramen för bolaget. Hovrätten fann dessutom att det inte var visat att han falskeligen skulle ha uppgett att det bedrevs eller skulle bedrivas forsknings- och produktionsverksamhet inom vattenrening. Även här anslöt sig hovrätten i övrigt till tingsrättens slutsatser och bedömde gärningen som grov.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för försök till grovt bedrägeri den 19 juli 2022 samt grovt bedrägeri i fyra fall under perioden 21 oktober 2019–6 september 2022. Hovrätten ändrade nu brottstiderna för fyra fall av grovt bedrägeri till 1 oktober 2019–6 september 2022 och för försöket till grovt bedrägeri till 1 december 2021–19 juli 2022.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som hade lagts fram i tingsrätten. Den tilltalade åberopade i hovrätten ytterligare skriftlig bevisning, fotografier och videofilmer samt ett tilläggsförhör med sig själv. Åklagaren åberopade i sin tur ny bevisning med anledning av detta.

Hovrätten bedömde att utredningen visade att det visserligen förekom viss verksamhet i en anläggning och att det företogs resor med anknytning till bolagens verksamheter, men att den nya bevisningen inte visade att verksamheten bedrevs på vetenskaplig grund eller med sådan metodik att den kunde beskrivas som forskning. Hovrätten fann därför att åklagaren hade styrkt att varken den tilltalade eller något av bolagen bedrev, eller hade för avsikt att bedriva, forskning i någon form, och att den tilltalade också insåg detta. Hovrätten fann också att inget av bolagen hade några intäkter från verksamheten och att det därför inte heller hade förekommit någon produktionsverksamhet i den meningen.

När det gällde vissa handlingar som den tilltalade lade fram i hovrätten, bland annat material kopplat till aktieböcker och ett e-postmeddelande om kallelse till bolagsstämma, ansåg hovrätten att ny bevisning från åklagaren visade att e-postmeddelandet hade manipulerats. Hovrätten bedömde den tilltalades uppgifter om detta som en uppenbar efterhandskonstruktion och ansåg att detta också sänkte bevisvärdet av viss vittnesbevisning som rörde kallelsen.

Trots detta ledde bevisningen inte till fällande ansvar i någon annan riktning än den som tingsrätten redan kommit fram till. Hovrätten ansåg alltså att de gärningar som tingsrätten dömt för fortfarande var styrkta, men att vissa uppgifter om uppsåt och brottstid behövde justeras. Hovrätten beskrev brottsligheten som allvarlig, avseende betydande belopp, präglad av viss systematik och med ett förslaget tillvägagångssätt.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för fyra fall av grovt bedrägeri och ett fall av försök till grovt bedrägeri. Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd och bestämde fängelsestraffet till tre år, vilket var längre än tingsrättens straff om två år och sex månader.

Hovrätten uttalade att det saknades skäl att reducera straffvärdet med hänvisning till utredningens tidsutdräkt, näringsförbudet eller företagsböter. Eftersom det inte fanns någon alternativ påföljd ansågs frihetsberövande straff vara nödvändigt. Hovrätten noterade också att delar av brotten hade begåtts under prövotid för en tidigare villkorlig dom med samhällstjänst, vilket innebar att en ny påföljd skulle bestämmas för den tillkommande brottsligheten.

Näringsförbudet fastställdes. Hovrätten fann att det fanns skäl att låta förbudet gälla omedelbart, utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft i den delen.

I skadeståndsfrågan avslog hovrätten den tilltalades yrkande om att avvisa ett skadeståndsyrkande från en målsägande. Hovrätten ansåg att det inte förelåg lis pendens och instämde i tingsrättens bedömning att skadestånden inte skulle jämkas.

Hovrätten fastställde kvarstadsbeslutet men justerade formuleringen så att kvarstaden skulle avse så mycket av den tilltalades egendom att skadeståndsanspråken från tre angivna målsägande, sammanlagt 2 325 000 kronor, kunde antas bli täckta vid utmätning. Kvarstaden skulle bestå, dock längst två månader efter lagakraftvunnen dom. Beslaget som tingsrätten hade beslutat om skulle fortfarande gälla.

Hovrätten avvisade också två bolags överklaganden i frågan om företagsbot, eftersom bolagen efter avslutade konkurser utan överskott inte längre kunde vara parter i målet.