Grovt vapenbrott och narkotika- och dopningsbrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott, vapenbrott av normalgraden, ringa dopningsbrott och ringa narkotikabrott. Den tilltalade ville få vapenbrottet under åtalspunkt 1.1 rubricerat som brott av normalgraden och få ett lindrigare straff, medan åklagaren yrkade på ett längre fängelsestraff. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i dess helhet och ändrar alltså inte ansvar, rubricering eller påföljd.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en tilltalad person och rör gärningar som enligt tingsrätten och hovrätten begicks den 14–15 februari 2026. I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen för åtalspunkt 1.1. Det påstods då att den tilltalade under någon gång mellan den 14 februari 2026 och den 15 februari 2026 på angivna platser i Njurunda, Sundsvalls kommun, innehaft ett hagelgevär utan rätt till det. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som grovt vapenbrott eftersom vapnet innehafts och avfyrats på allmän plats eller annan plats där människor brukar samlas, eftersom det innehafts i en miljö där det typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning tillsammans med skyddsväst, narkotika och dopningspreparat, samt eftersom gärningen annars varit av särskild farlig art då den tilltalade varit påverkad av narkotika, dopningspreparat och alkohol vid innehavet.

Tingsrätten dömde den tilltalade för fyra brottspunkter. För det första dömdes han för brott mot vapenlagen den 15 februari 2026. För det andra dömdes han för ringa dopningsbrott den 15 februari 2026. För det tredje dömdes han för grovt vapenbrott den 14–15 februari 2026. För det fjärde dömdes han för ringa narkotikabrott den 15 februari 2026. Hovrätten anger att den, i de delar som inte överklagats, utgår från att den tilltalade också gjort sig skyldig till dessa brott och att tingsrättens bedömning ska bestå.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som vid tingsrätten i de överklagade delarna, och de inspelade förhören från tingsrätten spelades upp. Hovrätten prövade bevisningen och de rättsliga frågorna och instämde i tingsrättens bedömningar. Domstolen ansåg att den justerade gärningsbeskrivningen inte gav anledning till någon annan bedömning.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten. Den fann att den tilltalade gjort sig skyldig till de brott som tingsrätten dömt för, inklusive grovt vapenbrott. Att åklagaren i hovrätten preciserade gärningsbeskrivningen ledde inte till att ansvarsrubriceringen mildrades eller att någon av brottspunkterna föll bort.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade står kvar dömd för brott mot vapenlagen, ringa dopningsbrott, grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott.

Påföljden är fängelse i 4 år, vilket hovrätten låter bestå. Den tilltalade ska också stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten anger att för grovt vapenbrott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och att det inte är uppenbart att det saknas risk för fortsatt brottslighet.

Tingsrätten hade beslutat om förverkande av beslagtaget skyddsväst och beslagtagna ammunition, förladdning och ask, och hovrätten slår fast att det beslutet fortfarande ska gälla.

När det gäller ersättningen till försvararen har hovrätten prövat ersättningsyrkandet och bestämt att staten ska stå för kostnaden. Tingsrätten hade bestämt ersättningen till ett högre belopp, medan hovrätten anger en lägre ersättning för arbete än vad som yrkats i hovrätten. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden enligt tingsrättens dom, men hovrättens beslut i den här delen innebär att tingsrättens avgörande står fast.