Misshandel och inbrottsanklagelser prövades

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel men frikände henne från åtal om försök till inbrottsstöld och inbrottsstöld. Brottet som ledde till fällande dom hade enligt tingsrätten begåtts den 6 november 2025, och påföljden bestämdes till fängelse i en månad. Frågan om skadestånd avslogs, och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet innehöll två åtalspunkter som gällde den tilltalade. Den första avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade den 6 november 2025 utdelat flera slag och sparkar mot målsägandens huvud och kropp, vilket orsakade smärta. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde henne för misshandel av normalgraden.

Den andra åtalspunkten gällde försök till inbrottsstöld enligt 8 kap. 4 a §, 12 § och 23 kap. 1 § brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 4 juli 2026 omkring kl. 19.30 försökt tränga sig in i målsägandens bostad i Hörby för att olovligen ta egendom. Tingsrätten kom dock fram till att det inte var visat att hon hade haft för avsikt att begå inbrottsstöld och ogillade åtalet i den delen.

Åklagaren väckte också åtal för inbrottsstöld enligt 8 kap. 4 a § brottsbalken, där påståendet var att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan den 4 juli 2026 omkring kl. 20.45 trängt sig in i målsägandens bostad och tillgripit bland annat bankkort, körkort, presentkort, cigaretter och en laddare. Även den punkten ogillades mot den tilltalade. Tingsrätten fann att det inte var styrkt att hon tillsammans och i samförstånd med annan begått gärningen eller tagit egendom från bostaden.

Rättens bedömning

I frågan om försök till inbrottsstöld ansåg tingsrätten att den tilltalade visserligen befunnit sig på platsen, hämtat en soptunna och placerat den vid ett fönster samt att hennes fingeravtryck påträffats på utsidan av fönstret. Det ansågs dock inte tillräckligt för att visa att hon var på väg att tränga sig in i lägenheten. Rätten fäste i stället vikt vid utredningen som stödde hennes uppgift om att hon försökt få kontakt med målsäganden och konfrontera honom om en skuld. Även samtal, larmsamtal och vittnesuppgifter ansågs stödja den versionen. Åtalet för försök till inbrottsstöld ogillades därför.

När det gällde den påstådda inbrottsstölden konstaterade tingsrätten att det var klarlagt att en annan person olovligen tagit sig in i bostaden och att en laddare påträffats i den personens besittning kort efter händelsen. För den tilltalade fann rätten däremot inte att det var visat att hon varit inne i bostaden, tillgripit egendom eller deltagit tillsammans och i samförstånd med den andra personen. Åtalet mot henne i den delen ogillades därför också.

I misshandelsdelen utgick tingsrätten från att den tilltalade medgett att hon utdelat visst våld. Övervakningsfilm visade enligt rätten att hon och målsäganden lämnade förhandlingssalen, varefter hon gick mot honom och försökte träffa honom med slag och sparkar. Rätten ansåg att filmen i huvudsak stämde överens med uppgifterna om att målsäganden träffats av i vart fall en örfil och en spark, och att han tillfogats smärta genom angreppet. Åtalet bedömdes därför som styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i en månad. Tingsrätten angav att den tilltalades ungdom hade beaktats vid straffmätningen och att ny brottslighet bedömts i förhållande till tidigare domar.

Skadeståndsyrkandet från målsäganden i misshandelsdelen avslogs. Tingsrätten ansåg att gärningen inte nådde upp till den nivå som krävs för kränkningsersättning och att det inte heller var visat att det fanns grund för ersättning för sveda och värk. Även skadeståndsyrkandet från den andra målsäganden i inbrottsdelen avslogs, eftersom ersättning för kränkning normalt inte utgår när målsäganden inte befunnit sig i lägenheten vid brottet.

Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kr. Staten ska stå för kostnaderna.