Stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olaga intrång och hemfridsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för stöld den 31 december 2023 och tillgrepp av fortskaffningsmedel den 6 februari 2024. Samtidigt ansågs hemfridsbrottet och det olaga intrånget vara konsumerade av stölden respektive tillgreppet av fortskaffningsmedel. I övrigt stod tingsrättens dom fast, men hovrätten justerade skadeståndsfrågorna och lät en tidigare utdömd påföljd omfatta även den nya brottsligheten.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för egenmäktigt förfarande, hemfridsbrott, olaga intrång, stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel i enlighet med åtalen. Påföljden yrkades till fängelse eller, i andra hand, villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Målsägandena yrkade skadestånd enligt de belopp som tidigare hade lagts fram i tingsrätten. Den tilltalade motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Målet gällde enligt hovrättens prövning framför allt två händelser. Den första avsåg den 31 december 2023, då den tilltalade enligt åtalet skulle ha gjort sig skyldig till stöld och hemfridsbrott. Den andra avsåg den 6 februari 2024, då han enligt åtalet skulle ha gjort sig skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel, olaga intrång och egenmäktigt förfarande. Hovrätten utgick från samma åtalsbild som tingsrätten, men gjorde en annan bedömning av skuldfrågan än tingsrätten.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade där dömdes för dopningsbrott, ringa brott, medan övriga åtalspunkter ogillades. I hovrätten kom alltså frågan att gälla om även de återstående gärningarna skulle leda till ansvar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten prövade målet utan huvudförhandling. Samma bevisning som i tingsrätten åberopades i huvudsak även i hovrätten, och de videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att det var utrett att den tilltalade hade gjort det som påståtts i gärningsbeskrivningarna, med ett viktigt undantag. Hovrätten fann inte att det var styrkt att han den 6 februari 2024 olovligen tog nycklarna till fordonet SXE 742. Den delen av bevisningen ansågs svag och vilade enligt hovrätten bara på ett vittnes uppgifter, utan tillräckligt stöd för att lägga tillgreppet av nyckeln till grund för ansvar.

Den tilltalade hade invänt att han agerat under somnambulism, alltså sömngång eller liknande tillstånd. Hovrätten fann dock att de aktuella handlandetillfällena var sådana att de förutsatte perception, beslut och flera olika manövrar. Vid det första tillfället hade den tilltalade tagit sig från sitt hem till brottsplatsen i Delsbo, gått in i ett okänt hus, hittat alkohol och druckit av den. Vid det andra tillfället hade han tagit sig hemifrån till en tidigare arbetsgivares område, startat ett fordon och fört det inne på området. Vittnesuppgifter visade också att han kört fram till en stängd och låst grind, stannat, klivit ur fordonet, återgått till fordonet och backat undan.

Mot denna bakgrund ansåg hovrätten att det framstod som ytterst osannolikt att den tilltalade, på grund av sömngång eller annat skäl, varit så medvetslös om sitt handlande att uppsåt saknades. Hovrätten hänvisade även till rättsfallet NJA 2024 s. 174. De uppgifter som den tilltalade lämnat om sömngång, innehållet i det åberopade läkarintyget och övriga omständigheter ändrade inte bedömningen. Hovrätten gjorde därför en annan värdering än tingsrätten och fann att åklagaren hade styrkt uppsåt.

När det gällde rubriceringen höll hovrätten med åklagaren om gärningarnas rättsliga karaktär, men ansåg att vissa gärningar skulle konsumeras av andra. Olaga intrång och egenmäktigt förfarande bedömdes som medbestraffade förberedelsehandlingar till tillgrepp av fortskaffningsmedel och skulle därför ingå i den brottsrubriceringen. På motsvarande sätt ansågs hemfridsbrottet vara en medbestraffad förberedelse till stöld och skulle ingå i stöldbrottet. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes för stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för stöld den 31 december 2023 och för tillgrepp av fortskaffningsmedel den 6 februari 2024. Gärningarna enligt åtalspunkterna om hemfridsbrott, olaga intrång och egenmäktigt förfarande kom inte att stå som självständiga brott i hovrättens dom utan ansågs konsumerade av de två huvudbrotten.

När det gäller påföljden framgår att den tilltalade efter tingsrättens dom hade dömts för andra brott i andra mål. Hovrätten hänvisade till att han bland annat dömts till fängelse för grovt rattfylleri och ringa narkotikabrott, därefter för olovlig körning, grovt brott, och rattfylleri, samt senare för grov fridskränkning till fängelse elva månader. Den sistnämnda domen hade fastställts av Dold domstol. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att de nu aktuella brotten var nyupptäckta i brottsbalkens mening. Hovrätten beslutade därför att den tidigare utdömda påföljden skulle avse även den nya brottsligheten. I övrigt gällde tingsrättens domslut, vilket innebär att hovrätten inte ändrade påföljden i den del som redan varit bestämd i tidigare dom.

I skadeståndsdelen ändrade hovrätten tingsrättens dom. Den tilltalade skulle betala skadestånd till Dolt namn med 1 800 kr, till Dolt namn med 56 710 kr och till målsäganden med 300 kr, jämte ränta enligt räntelagen från respektive angivet datum. Hovrätten betonade att den tilltalade hade medgett beloppen som skäliga i och för sig, men att en del av Dolt namn anspråk som byggde på att bilnyckeln till fordonet SXE 742 skulle ha tagits inte var styrkt. I övrigt bifölls de enskilda anspråken.

Tingsrättens beslut om beslag stod fast. Någon uppgift om häktning eller häktningstid framgår inte av materialet. Hovrätten beslöt också om ersättning till försvararen, som skulle betalas av staten.