Näringspenningtvätt ogillades i hovrätten, men bokföringsbrotten stod fast

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och näringspenningtvätt. Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för näringspenningtvätt, grovt brott, men lät i övrigt tingsrättens dom stå fast i den delen som gällde bokföringsbrott. Hovrätten ändrade samtidigt påföljden och bestämde fängelsestraffet till åtta månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad person och flera olika åtalspunkter. Enligt tingsrätten dömdes den tilltalade för bokföringsbrott, grovt bokföringsbrott och näringspenningtvätt, grovt brott. I hovrätten överklagade åklagarna med yrkande om ett längre fängelsestraff, medan den tilltalade yrkade frikännande, i vart fall lindrigare påföljd och att näringsförbudet skulle upphävas.

Åklagarna godtog i hovrätten tingsrättens bedömning att det inte var visat att verifikationer saknades avseende åtalspunkten 1.2. De godtog också att gärningstiden för åtalspunkten 1.4 skulle vara den 1 maj 2019 till den 21 juli 2019, att bristerna bestod i att den tilltalade inte löpande hade bokfört insättningar om 292 496 kr och uttag om 508 254 kr, samt att den gärningen skulle rubriceras som bokföringsbrott av normalgraden.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för följande brott: bokföringsbrott den 1 maj 2019–21 juli 2019, grovt bokföringsbrott den 1 maj 2018–30 april 2019 och näringspenningtvätt, grovt brott den 26–27 mars 2019. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i fråga om bokföringsbrotten, men gjorde en annan bedömning i fråga om näringspenningtvätten och frikände den tilltalade från det åtalet.

I hovrätten redovisades att transaktionerna hade samband med ett byggprojekt där bostadsrättsföreningen, genom ett entreprenadavtal, hade betalat 4 671 000 kr till ett bolag som skulle åta sig att åtgärda fel och brister samt slutföra projektet. Därefter fördes pengar vidare i olika led, bland annat till ett bolag kopplat till den tilltalade och till andra bolag.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten, inklusive de inspelade förhören. Hovrätten prövade särskilt om transaktionerna kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte. Domstolen hänvisade till rättsliga utgångspunkter om näringspenningtvätt och till Högsta domstolens senare avgörande om det straffrättsliga riskrekvisitet.

När det gällde den tilltalades ansvar för näringspenningtvätt fann hovrätten att de omständigheter som åklagarna åberopat inte var tillräckligt kvalificerade. Det faktum att den tilltalade tagit emot och förvarat medel som kom från bostadsrättsföreningen och därefter låtit pengar gå vidare genom bolagsstrukturen ansågs inte i sig visa att transaktionerna skäligen kunde antas ha varit vidtagna i penningtvättssyfte. Hovrätten fäste vikt vid att transaktionerna skett som banköverföringar, med kända motparter och i ett sammanhang där rådgivare från Ernst & Young varit delaktiga i struktureringen och avtalen. Domstolen ansåg inte heller att förskottsbetalningen eller de efterföljande transaktionerna gav tillräckligt stöd för åklagarnas påstående. Åtalet för näringspenningtvätt, grovt brott, ogillades därför.

I fråga om bokföringsbrotten anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömningar. Hovrätten fann alltså att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott och bokföringsbrott enligt tingsrättens dom. Någon annan bedömning av bevisningen ledde inte till ändring i skuldfrågan där.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för näringspenningtvätt, grovt brott. I övrigt stod tingsrättens dom fast i fråga om den tilltalades ansvar för grovt bokföringsbrott och bokföringsbrott.

Påföljden bestämdes till fängelse i åtta månader. Hovrätten konstaterade att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i nio månader, men att en ovanligt lång tid hade förflutit sedan brottsligheten begicks. Hovrätten ansåg däremot inte att det fanns tillräckliga skäl att även beakta eventuella konsekvenser för den tilltalades barn eller att näringsförbudet skulle påverka straffmätningen. Jämfört med tingsrättens fängelsestraff på ett år och fem månader blev påföljden alltså lägre i hovrätten.

Tingsrättens beslut om näringsförbud stod fast. Förbudet skulle gälla i tre år och fortsätta att gälla utan hinder av att hovrättens dom inte hade fått laga kraft i den delen. Hovrätten ändrade däremot inte näringsförbudets längd. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och angav att staten skulle stå för kostnaderna. Avgift till brottsofferfonden nämns i tingsrättens dom, men någon ändring eller särskild prövning av den uppgiften framgår inte av hovrättens beslutstext som återgivits här. Häktningstid anges inte i det material som lämnats.