Grov stöld och häleri prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om flera stölder och häleri. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i viss del och dömde den tilltalade även för häleri den 24 mars 2026. I övrigt stod tingsrättens dom fast när det gällde ansvar, påföljd och att den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. Hovrätten justerade också flera skadeståndsbelopp nedåt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från den tilltalade av tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas även för grov stöld den 20 februari 2026 på Skaraborgsvägen i Borås enligt åtalspunkten 5. Om hovrätten inte ansåg att grov stöld var styrkt yrkade åklagaren i andra hand att den tilltalade skulle dömas för grovt häleri för att ha tagit befattning med ett batteri den 24 mars 2026 på Marklandsgatan i Borås. Hovrätten prövade också skadeståndsfrågorna kopplade till de överklagade åtalspunkterna.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för grov stöld vid åtta tillfällen och för häleri, medan vissa andra åtal för grov stöld respektive försök till grov stöld ogillades. Hovrätten utgick från samma processmaterial och hade i överklagad del i huvudsak samma bevisning som tingsrätten.

Hovrätten dömde den tilltalade för följande gärningar. Den tilltalade dömdes för grov stöld vid åtalspunkterna 1, 2, 7 och 8 samt vid åtalspunkterna 10, 11, 12 och 13. Hovrätten dömde också för häleri den 24 mars 2026, men inte för grov stöld enligt åtalspunkten 5. Av hovrättens dom framgår att det brottet bedömdes som häleri av normal svårhetsgrad och att någon grovhetsbedömning inte blev aktuell.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att den i väsentliga delar instämde i tingsrättens redogörelse för de rättsliga utgångspunkterna, bakgrunden och den utredning som lagts fram. Hovrätten värderade bevisningen på samma sätt som tingsrätten i fråga om stölderna och anslöt sig till slutsatsen att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra personer utförde stölderna i åtalspunkterna 1, 2, 7 och 8 samt 10–13. Dessa stölder bedömdes som grova.

När det gällde åtalspunkten 5 delade hovrätten tingsrättens bedömning att det inte var bevisat att den tilltalade agerade vakt under stöldbrottet eller medverkade som medgärningsman på annat sätt. Därför ogillades åtalet för grov stöld i den delen.

I stället prövade hovrätten om den tilltalade skulle dömas för häleri. Domstolen fann att ett batteri av ett visst fabrikat och med märkning hade anträffats i en garderob i hallen i den lägenhet där den tilltalade bodde. Batteriet hade enligt hovrätten frånhänts målsäganden genom stölden i åtalspunkten 5. Genom att förvara batteriet i garderoben hade den tilltalade tagit befattning med godset på ett sätt som kunde förväntas försvåra återfåendet för målsäganden. Hovrätten ansåg också utrett att den tilltalade kände till att godset var frånhänt annan genom brott. Däremot framkom inte att häleriet präglades av samma förslagenhet eller systematik som stöldbrottsligheten. Därför bedömdes gärningen som häleri av normalgraden.

Hovrätten tog också ställning till skadeståndsfrågorna. Domstolen fann att flera målsägande och försäkringsbolag hade rätt till ersättning för värdet av stulna verktyg eller annan egendom. Vid beräkningen gjorde hovrätten avdrag för ålder och bruk i flera fall, eftersom utredningen om egendomens livslängd och slitage var begränsad. I några fall godtogs försäkringsbolagens eller målsägandenas uppgifter om ålder och användning, men hovrätten ansåg ändå att skäligt avdrag skulle göras med 30 procent i flera ersättningsposter.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen endast såtillvida att den tilltalade också dömdes för häleri den 24 mars 2026 enligt 9 kap. 6 § första stycket första punkten brottsbalken. I övrigt stod ansvarsbedömningen fast. Den tilltalade dömdes sammanlagt för åtta fall av grov stöld och två fall av häleri.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten när det gällde straffvärdet, som bestämdes till fängelse i ett år och nio månader. Någon annan påföljd än fängelse ansågs inte möjlig. Hovrätten lät också tingsrättens beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet stå fast och förordnade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas.

När det gäller skadestånd ändrade hovrätten flera belopp. Den tilltalade ska bland annat betala 86 773 kr till ett bolag avseende en maskin, 10 367 kr till ett annat bolag, 19 053 kr till ett tredje, 7 921 kr till ett fjärde, 8 700 kr till ett femte, 18 080 kr till ett sjätte och 17 296 kr till ett sjunde bolag. Ränta ska löpa enligt räntelagen från de datum som anges i domen. Hovrätten ogillade också ett skadeståndsyrkande i en del där ansvar endast kom att omfatta häleri och inte grov stöld.

Hovrätten beslutade vidare att beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden, men hovrätten angav inte någon ny eller ändrad avgift i den återgivna delen av beslutet. Tingsrätten hade bestämt avgiften till 1 000 kr.