Tillstånd till vuxenadoption

En man ansökte om att få adoptera en kvinna i 30-årsåldern. Han har varit kvinnans styvpappa från det att hon var nio månader gammal och han är gift med kvinnans mamma. Kvinnans biologiska pappa, som är bosatt i USA, motsatte sig adoptionen.

Högsta domstolen konstaterar att vuxenadoptioner uteslutande syftar till att befästa en relation mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Det ska finnas ett förhållande av väsentligen samma slag som mellan barn och föräldrar. Om det finns ett sådant förhållande, måste en välgrundad önskan om att bli adopterad ges ett mycket stort inflytande över frågan om adoptionen ska tillåtas. För en adoption krävs det vidare ett samtycke av den förälder som är gift eller sambo med sökanden. Inställningen hos en förälder som inte är gift eller sambo med sökanden kan dock inte ges samma betydelse som när det gäller adoptioner av barn.

Högsta domstolen ger tillstånd till adoptionen med hänsyn till att sökanden och kvinnan har en relation som motsvarar relationen mellan förälder och barn och att kvinnan har gett tydligt uttryck för sin önskan om att få bli adopterad. Under dessa förhållanden får den biologiska pappans inställning inte någon avgörande betydelse.