Inget skadestånd för branden i Vanadislunden

En brand bröt ut i en försörjningstunnel mellan Vanadislunden och Tegnérberget i centrala Stockholm i september 2013. Vid branden skadades kablar och annat som tillhörde ett företag. Detta företag väckte talan om skadestånd av det företag som hade den starkströmskabel där branden börjat.

El kan vara farlig verksamhet och anses kräva en hög grad av aktsamhet och ett långtgående ansvar. Enligt ellagstiftningen har innehavaren av en starkströmsanläggning därför ett strikt ansvar, alltså ett ansvar utan krav på vårdslöshet, för skador av detta slag. Men talan måste då väckas inom två år, annars är det ansvaret preskriberat. 

De två företagen var överens om att detta strikta ansvar enligt ellagstiftningen var preskriberat, men det skadade företaget gjorde gällande att det också fanns ett strikt ansvar enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser och att detta ansvar följde den generella preskriptionstiden på tio år. Den tiden hade inte gått ut.

Högsta domstolen konstaterade emellertid att det inte fanns något utrymme att, utöver det av lagstiftaren bestämda och avgränsade ansvaret i ellagstiftningen, genom rättstillämpningen fastställa ett längre gående strikt ansvar. Ellagstiftningen är i detta avseende en uttömmande reglering. Skadestånd kunde därför inte utgå på denna grund. 

Mot bakgrund av det skadade företagets påstående att branden vållats av ett företag som innehavaren av starkströms-anläggningen anlitat behandlade Högsta domstolen också frågan om ansvar för s.k. självständig medhjälpare. Domstolen gjorde bedömningen att det i detta fall inte var motiverat att göra avsteg från den skadeståndsrättsliga grundsatsen att principalansvar inte gäller för en självständig medhjälpare. 

Eftersom det inte hade bevisats att det företag som hade starkströmsanläggningen varit vårdslöst, blev slutsatsen att någon skadeståndsskyldighet inte fanns.