Dom i mål om allmän ålderspension
2024-12-27Rätten till allmän ålderspension prövas av Pensionsmyndigheten. Vid dödsfall upphör rätten till allmän ålderspension.
Pensionsmyndigheten beslutade att en enskild inte längre skulle få någon allmän
ålderspension. Anledningen var att myndigheten tagit emot en anmälan om att den enskilde var försvunnen sedan 2016, något som också bekräftats av hustrun. Eftersom den enskilde var försvunnen och inte gjorde anspråk på sin pension och då det inte fanns några livstecken bedömde myndigheten att rätten till allmän ålderspension inte längre förelåg.
Den enskildes hustru begärde omprövning av beslutet, men Pensionsmyndigheten ändrade inte det.
Sedan den enskildes hustru överklagat till förvaltningsrätten avslogs överklagandet.
Den enskildes hustru överklagade vidare till kammarrätten som upphävde
Pensionsmyndighetens omprövningsbeslut. Domstolen gjorde paralleller till lagen (2005:130) om dödförklaring och ansåg att omständigheterna i målet visserligen talar för att den enskilde är avliden, men eftersom det inte finns några tydliga uppgifter om försvinnandet finns det inte en sådan hög grad av sannolikhet för att den enskilde är död som krävs för att rätten till allmän ålderspension ska ha upphört.
Pensionsmyndigheten överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta
förvaltningsdomstolen konstaterade att den allmänna omprövningsregeln i 113 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken inte gäller vid beslut om allmän ålderspension utan omprövning sker i stället med stöd av 113 kap. 23–24 §§. Högsta förvaltningsdomstolen fann att 23 § inte var tillämplig då beslutet inte avser hustrun och myndigheten har inte heller på eget initiativ funnit anledning att ompröva beslutet, s.k. andra skäl. I 24 § regleras rätten till omprövning om den som beslutet avser har avlidit. I en sådan situation får någon annan som är berörd av beslutet begära omprövning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att oavsett om hustrun i den här situationen skulle anses vara berörd i den mening som avses
i bestämmelsen, måste den som beslutet avser vara konstaterat avliden eller dödförklarad enligt lagen om dödförklaring. Vid tidpunkten för hustruns begäran om omprövning var den enskilde inte konstaterat avliden eller dödförklarad. Hustrun hade alltså inte rätt att få grundbeslutet omprövat med stöd av 113 kap. 24 § socialförsäkringsbalken. Pensionsmyndigheten borde därför avvisat hennes begäran om omprövning. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och Pensionsmyndighetens omprövningsbeslut upphävdes därmed och Pensionsmyndighetens grundbeslut stod fast.