Grovt narkotikabrott vid överklagande ändrades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade döms i hovrätten även för grovt narkotikabrott den 6–11 januari 2026, vilket innebär att hovrätten ändrar tingsrättens dom i denna del. I övrigt står tingsrättens dom fast i de delar som omfattas av hovrättens prövning. Påföljden är fängelse, och den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter om narkotikabrott och grovt narkotikabrott. Hovrätten konstaterade att den i vissa delar delade tingsrättens bedömningar, men att åtalet för grovt narkotikabrott avseende perioden 6–11 januari 2026 skulle bifallas efter att åklagaren justerat gärningsbeskrivningen i hovrätten.

Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade under den aktuella perioden använde en telefon och ett Signal-konto med visningsnamnet som åklagaren kopplade till honom. Hovrätten ansåg att utredningen visade med styrka att det var den tilltalade som använde kontot under den tid åtalet avsåg. Den tilltalades invändning om att andra personer skulle ha använt telefonen och kontot bedömdes inte som trovärdig.

Hovrätten redovisade också att tingsrätten hade funnit det styrkt att den tilltalade och en medtilltalad handlat på visst sätt den 6 januari 2026, men att tingsrätten ändå ogillade åtalet i den delen eftersom det inte kunde uteslutas att narkotikan hanterats någon av dagarna 7–11 januari 2026. Efter att åklagaren justerat åtalet fann hovrätten att gärningen skulle bedömas som grovt narkotikabrott.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade tidigare dömts för grovt narkotikabrott den 24 februari 2026 och för två fall av narkotikabrott den 14 januari 2026 och den 24 februari 2026. Tingsrätten hade också ogillat andra åtalspunkter, däribland vissa påståenden om grovt narkotikabrott under längre tidsperioder och vid vissa angivna datum.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning främst på samma utredning som tingsrätten, men lade särskild vikt vid teknisk och digital bevisning. Hovrätten ansåg att telefonen som togs i beslag vid gripandet innehöll uppgifter som kunde knytas till den tilltalade, bland annat bilder, konton i andra applikationer och meddelanden som relaterade till hans livsföring. Hovrätten pekade också på konversationer som visade kopplingar mellan den tilltalade och andra personer under den aktuella perioden.

Domstolen fann att den tilltalades förklaring om att andra personer använt telefonen och tvingat honom att förvara narkotika framstod som en efterhandskonstruktion. Hovrätten gjorde därför samma identifikationsbedömning som tingsrätten och kom fram till att det var utrett att den tilltalade använt den aktuella telefonen och Signal-kontot under den period som åtalet avsåg.

När det gällde den aktuella gärningen för perioden 6–11 januari 2026 anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning av den faktiska handläggningen men ansåg, efter åklagarens justering, att åtalet nu var tillräckligt preciserat för fällande dom. Hovrätten ansåg att gärningen var ett brott och att det på grund av narkotikans mängd skulle rubriceras som grovt narkotikabrott.

Hovrätten uttalade också att den inte fann att det varit fråga om någon nödsituation i brottsbalkens mening.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes även för grovt narkotikabrott den 6–11 januari 2026 enligt narkotikastrafflagen. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar hovrätten prövade.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten när det gällde straffvärde, påföljdsval och straffmätning. Påföljden är fängelse, och hovrätten beslutade att den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ansåg att fortsatt häktning var proportionerlig och att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet på fri fot.

Av uppgifterna framgår att tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i fyra år. Hovrätten anger inte någon ändring av strafflängden i den återgivna delen, utan hänvisar till att tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan ska stå fast. Hovrätten beslutade också att tidigare beslag skulle fortsätta att gälla.