Grovt narkotikabrott ledde till skyddstillsyn och sex månaders fängelse i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande i ett mål om grovt narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas från grovt narkotikabrott och i vart fall få en lindrigare påföljd. Hovrätten delade tingsrättens bedömning i skuldfrågan och fastställde att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Däremot ändrades påföljden från sluten ungdomsvård i ett år till skyddstillsyn förenad med fängelse i sex månader.

Om händelsen och åtalet

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott och ringa narkotikabrott som begicks den 19 maj 2026. Den tilltalade överklagade till hovrätten och begärde i första hand att frikännas från ansvar för grovt narkotikabrott. I andra hand yrkade han att straffet skulle lindras och att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn, alternativt en sådan påföljd i förening med fängelse.

Hovrätten prövade målet som ett överklagande av tingsrättens dom. Av hovrättens dom framgår att de skuldfrågor som inte hade överklagats skulle stå fast. Hovrätten uttalade uttryckligen att den, i likhet med tingsrätten, ansåg det styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott. Tingsrättens dom ändrades därför inte i skuldfrågan.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts för grovt narkotikabrott den 19 maj 2026 med hänvisning till 1 § första stycket 5 och 3 § första stycket narkotikastrafflagen. Han hade också dömts för ringa narkotikabrott samma dag enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Hovrätten ändrade inte dessa brottsrubriceringar eller dessa gärningars utfall.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Trots detta fann hovrätten, liksom tingsrätten, att det var styrkt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott. Hovrätten gav inte någon närmare redovisning av ny bevisning eller någon annan bevisvärdering än att den anslöt sig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan.

I påföljdsdelen gjorde hovrätten däremot en annan bedömning än tingsrätten. Tingsrätten hade bestämt påföljden till sluten ungdomsvård i ett år. Hovrätten bedömde att denna påföljd motsvarade ett straffmätningsvärde om fängelse i ett år och sex månader och att straffvärdet inte understeg detta. Hovrätten framhöll att det, med hänsyn till brottslighetens art, inte kunde komma i fråga att välja en helt icke frihetsberövande påföljd, även med beaktande av att den tilltalade var under 18 år när brotten begicks.

Hovrätten hänvisade till de regler som gäller för unga lagöverträdare och konstaterade att det fanns synnerliga skäl för att döma till fängelse eller sluten ungdomsvård. Samtidigt tillämpade hovrätten den aktuella bestämmelsen om att skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst en och högst sex månader. Hovrätten ansåg att möjligheten att undvika ett längre frihetsberövande skulle användas på grund av den tilltalades ungdom. Hovrätten fann också att en sådan ändring inte stred mot förbudet mot reformatio in pejus och att den nya bestämmelsen kunde tillämpas trots att den trädde i kraft efter gärningarna, eftersom den inte var till den tilltalades nackdel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen och bestämde påföljden till skyddstillsyn och fängelse i sex månader. Kriminalvården ska ansvara för övervakningen.

I tingsrätten var påföljden sluten ungdomsvård i ett år. Hovrätten ersatte alltså den tidigare påföljden med en kombinationspåföljd. Hovrätten uttalade också att den tilltalade hade viss framgång i hovrätten, vilket innebar att försvararkostnaden i hovrätten skulle stanna på staten. Någon avgift till brottsofferfonden anges inte i hovrättens beslut i det material som lämnats här, och den uppgiften får därför inte anges som fastställd i hovrätten.

Det framgår vidare att tingsrätten hade beslutat om sekretess för uppgifter som lagts fram inom stängda dörrar, och hovrätten lät sekretessen fortsätta att gälla, men med en ändrad hänvisning till lagrum. Hovrätten förordnade också om sekretess för motsvarande uppgifter som lagts fram vid hovrättens huvudförhandling inom stängda dörrar.