Grov misshandel vid nattfotboll fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och fastställt domen i sin helhet. Den tilltalade som anges i materialet överklagade bl.a. skuldfrågan, skadeståndet och påföljden, men hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten. Åtalet för grov misshandel stod alltså fast, liksom skadestånd och fängelse.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grov misshandel som enligt tingsrättens dom avsåg händelser den 14 maj 2022 i Uppsala. Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Hovrätten prövade domen efter överklagande och utgick från samma utredning som tingsrätten, med vissa kompletteringar i hovrätten.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från ansvar för grov misshandel och att skadeståndsyrkandet skulle avslås eller sättas ned. Han yrkade också, för det fall han ändå skulle dömas, att påföljden skulle lindras. Hovrätten redovisade att åklagaren vidhöll åtalet och att målsäganden biträdde åtalet även i hovrätten.

Hovrätten konstaterade att det även i hovrätten var utrett att den tilltalade hade varit närvarande vid händelsen. Domstolen hänvisade till att han enligt egna uppgifter hade deltagit i tidigare sammankomster kallade nattfotboll, att han var bekant med de medtilltalade och att han hade varit en del av gruppchatten för nattfotbollen. Hovrätten ansåg att de omständigheter som den tilltalade åberopat till stöd för att han inte varit på plats inte talade emot att han närvarat vid händelsen.

Hovrätten tog också ställning till frågan om gärningen skulle bedömas som provokation eller nödvärn. Den gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påstådd provokation från målsäganden. När det gällde den tilltalades invändning om nödvärn fann hovrätten att han inte hade utvecklat några konkreta omständigheter som skulle ge honom nödvärnsrätt. Av övervakningsfilmerna framgick dessutom att hans våldsutövning inte föregåtts av något mot honom riktat angrepp, vare sig påbörjat eller överhängande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. I hovrätten hade den tilltalade dessutom åberopat protokoll från skoundersökning och promemoria om hemliga tvångsmedel. En medtilltalad hade också åberopat protokoll över klädundersökning och sakkunnigutlåtande. Trots detta ansåg hovrätten att det inte fanns skäl att göra en annan bevisvärdering än tingsrätten.

Domstolen fäste vikt vid övervakningsfilmerna. Hovrätten beskrev att den tilltalade syntes följa efter målsäganden medan denne mottog slag och sparkar, att han därefter befann sig mycket nära målsäganden när denne föll på nytt och att han sedan sprang från platsen tillsammans med en annan medtilltalad. Hovrätten noterade också att den tilltalade därefter stannade och väntade in andra medtilltalade som fortsatte att utöva våld mot målsäganden. Mot den bakgrunden fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade hade deltagit i gärningen och att åtalet var styrkt.

Hovrätten uttalade sammanfattningsvis att åtalen mot de tilltalade var styrkta och att samtliga skulle bedömas som gärningsmän. Gärningen rubricerades som grov misshandel på de skäl som tingsrätten hade angett. I den delen gjorde hovrätten alltså ingen ändring av tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade fortfarande döms för grov misshandel, med den rubricering som tingsrätten använt. Påföljden enligt tingsrätten var fängelse i 1 år och 8 månader, och hovrätten ändrade inte detta.

När det gäller skadeståndet fann hovrätten inte skäl att sätta ned beloppet. Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade ska betala 38 100 kronor i skadestånd till målsäganden, med ränta från den 14 maj 2022 till dess betalning sker. Skadeståndet avsåg kränkningsersättning, ersättning för sveda och värk, ersättning för bestående tandskada och ersättning för förstörda kläder. Hovrätten uttalade särskilt att tingsrättens skadeståndsbedömning inte skulle ändras.

Tingsrätten hade också förpliktat den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. Hovrätten ändrade inte heller den delen.

Av tingsrättens dom framgår att ersättning till försvarare och målsägandebiträde betalades av staten. Hovrätten beslutade dessutom att staten slutligt ska stå för kostnaderna i hovrätten för målsägandebiträdet och försvararen. Uppgift om häktning framgår inte av det material som lämnats.