Grovt narkotikabrott i stället för synnerligen grovt efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett narkotikamål och ändrar domen endast för den tilltalade. Hovrätten dömer den tilltalade för grovt narkotikabrott i stället för synnerligen grovt narkotikabrott för gärningen den 14 november 2025 till den 15 november 2025. I övrigt står tingsrättens dom fast i den del som rör den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom. I andra hand yrkade han att gärningen skulle rubriceras som brott av normalgraden eller i tredje hand som grovt narkotikabrott. Han yrkade också att straffet skulle lindras.

Enligt hovrätten avsåg åtalet mot den tilltalade att han under tiden den 14 november 2025 till den 15 november 2025 hade tagit emot, innehaft, förpackat, transporterat och i övrigt hanterat en stor mängd 2-CMC. Tingsrätten hade dömt honom för synnerligen grovt narkotikabrott med samma tidsangivelse. Hovrätten prövade alltså samma gärning, men kom till att rubriceringen skulle vara grovt narkotikabrott i stället.

Tingsrättens redogörelse för bakgrunden och utredningen i målet godtogs av hovrätten. Av hovrättens dom framgår att den tilltalade enligt utredningen hade koppling till en lägenhet där narkotika förvarades och förpackades, samt att han därefter transporterade narkotikan i samband med en taxifärd till Stockholm. Hovrätten konstaterade också att den tilltalade själv hade berättat att han tog emot, förpackade och förvarade den aktuella narkotikan och att han transporterade den i taxi. Han uppgav vidare att han visste att det rörde sig om stora mängder 2-CMC.

Hovrätten fann att det var utrett att den tilltalade hade mottagit, innehaft och transporterat cirka 27 kilo 2-CMC. På den grunden bedömde domstolen att han gjort sig skyldig till narkotikabrott. Frågan blev därefter om brottet skulle bedömas som synnerligen grovt eller grovt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bevisvärdering. Domstolen fäste vikt vid uppgifter som visade att den tilltalade hade deltagit i hanteringen av narkotikan och att han agerat enligt instruktioner från annan. Hovrätten ansåg att mängden och typen av narkotika talade för att brottet i och för sig låg nära gränsen för synnerligen grovt narkotikabrott.

Samtidigt framhöll hovrätten att det inte framkommit annat än att den tilltalade haft en underordnad roll i förhållande till sin uppdragsgivare och att han endast följde instruktioner om att genomföra transporten. Det hade också framkommit att den ersättning han utlovats var relativt låg i förhållande till narkotikans värde. Med hänsyn till detta ansåg hovrätten att gärningen inte skulle bedömas som synnerligen grovt narkotikabrott, utan som grovt narkotikabrott.

Hovrätten gjorde alltså en annan rubriceringsbedömning än tingsrätten, men inte någon annan skuldbedömning i sak. Den tilltalade fälldes fortfarande för samma narkotikagärning, men under en mindre allvarlig brottsrubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott i stället för synnerligen grovt narkotikabrott för tiden den 14 november 2025 till den 15 november 2025 enligt 1 § första stycket 4 och 5 samt 3 § första stycket narkotikastrafflagen.

Hovrätten gjorde ingen ändring av påföljden för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 5 år, och hovrätten lät den påföljden stå fast. Hovrätten uttalade också att den inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten i fråga om straffvärde, påföljdsval och straffmätning, trots rubriceringsändringen.

Hovrätten tog inte upp någon ny påföljd som kontaktförbud eller liknande. Det anges inte i materialet att den tilltalade varit häktad, och någon häktningstid framgår därför inte. Tingsrättens beslut om beslag fick fortsätta att gälla. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden framgår av den lämnade texten, men hovrättens beslut innehåller ingen uttrycklig ändring av den frågan för den tilltalade. Hovrätten uppgav däremot att de offentliga försvararnas ersättningar skulle stanna på staten.