Fängelse, skadestånd och utvisning efter våld i nära relation

Den tilltalade döms av Dold domstol för grov kvinnofridskränkning och grov stöld. Straffet bestäms till fängelse i 1 år 4 månader. Tingsrätten beslutar också att han ska utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit under 10 år. Dessutom ska han betala skadestånd, brottsofferfondsavgift och vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde grov kvinnofridskränkning en serie gärningar mot målsäganden mellan den 18 september 2025 och den 19 juni 2026. Åtalet omfattade att den tilltalade någon gång mellan den 18 och 20 september 2025 knuffade målsäganden in i en dörrkarm på en adress i Vällingby, vilket gav henne smärta och blånad. Åklagaren gjorde också gällande att han någon gång mellan den 28 september och den 3 oktober 2025 sparkade henne på låret, med smärta och blånad som följd. Vidare påstods att han den 3 oktober 2025 rispade hennes ytterdörr med ett okänt föremål så att skador uppstod för ett inte ringa värde.

I åtalet ingick också att den tilltalade den 29 december 2025 mejlade målsäganden bilder på sin kropp med färska sårskador som han åsamkat sig själv. Den 9 april 2026 påstods han ha mejlat henne en filmsekvens som skildrade hur han onanerade till hennes fotografi. Den 12 april 2026 påstods han ha mejlat henne en bild föreställande en blodansamling på ett golv med kommentaren "titta vad du gjort" eller liknande innebörd. Slutligen omfattade åtalspunkten att han, efter att ha meddelats kontaktförbud den 16 februari 2026, under perioden 12 april till 19 juni 2026 vid 71 tillfällen överträdde förbudet genom mejl, Whatsapp, SMS till målsägandens arbetstelefon och ett blomsterbud.

Åtalspunkt 1.2 avsåg grov stöld den 30 januari 2026. Enligt åtalet tog den tilltalade då olovligen målsägandens mobil och nycklar på en plats i Vällingby. Brottet bedömdes som grovt eftersom föremålen togs ur hennes jackficka.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsägandens berättelse var nyanserad, självupplevd och logisk. Domstolen ansåg att hon lämnat en trovärdig och tillförlitlig redogörelse för de gärningar hon utsatts för. För de första två våldshändelserna, alltså knuffen och sparken, ansåg tingsrätten att hennes uppgifter stämde överens med de moment som ingick i gärningspåståendena och att de fick stöd av fotografierna. Den tilltalades version bedömdes som en efterhandskonstruktion och ändrade inte bevisvärdet.

När det gällde rispningen av ytterdörren fann tingsrätten att målsägandens uppgifter också där motsvarade åtalet och att de stöddes av händelserapporten och bilder. Den tilltalades förklaring lämnades utan avseende. För de tre ofredandena utgick domstolen från att den tilltalade hade medgett att han skickat de aktuella bilderna, filmsekvensen och bilden med blod. Tingsrätten ansåg att var och en av dessa gärningar varit ägnad att kränka målsägandens frid eller sexuella integritet på ett kännbart sätt och att han haft uppsåt.

När det gäller kontaktförbudsöverträdelsen ansåg tingsrätten att det stod klart att den tilltalade skickat meddelandena under tiden då kontaktförbud gällde. Domstolen fann också att meddelandena nått målsäganden, trots att vissa hamnat i skräpkorgen. Den tilltalade bedömdes ha varit likgiltig inför om förbud förelåg eller inte och därmed haft uppsåt.

Tingsrätten slog fast att den tilltalade och målsäganden haft en nära relation och levt sammanboende av och till under ungefär tre år. Mot den bakgrunden, och eftersom gärningarna bestod av två fall av misshandel, ett fall av skadegörelse, ett fall av sexuellt ofredande, två fall av ofredande och ett stort antal överträdelser av kontaktförbud, bedömde domstolen att gärningarna tillsammans utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. De ansågs också ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Därför rubricerades gärningarna i åtalspunkt 1.1 som grov kvinnofridskränkning.

För grov stölden fann tingsrätten att den tilltalade medgett att han tagit mobil och nycklar, vilka senare påträffades hemma hos honom. Hans påstående om att det rört sig om ett byte av telefon ansågs ologiskt och avvisades. Att föremålen tagits ur målsägandens ficka gjorde att brottet bedömdes som grovt. Åtalspunkt 1.2 var därmed styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning med gärningstid 18 september 2025 till 19 juni 2026 och för grov stöld den 30 januari 2026. Påföljden bestäms till fängelse i 1 år 4 månader. Tingsrätten beslutade också att han ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under 10 år. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

På skadeståndssidan ska den tilltalade betala 96 000 kronor till målsäganden. Av beloppet avser 80 000 kronor kränkning och 16 000 kronor sveda och värk. Ränta ska betalas från den 19 juni 2026 till dess full betalning sker. Yrkat ersättningsanspråk för förlorad arbetsinkomst avslogs eftersom utredning som styrkte sådan förlust saknades.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Sekretessbestämmelsen som gällde för ett fotografi i förundersökningsprotokollet ska fortsätta att tillämpas. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.