Givande av muta ledde till villkorlig dom med dagsböter

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om givande av muta. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens domslut men ändrade påföljden för den tilltalade genom att förena den villkorliga domen med 50 dagsböter om 300 kronor. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad person som i hovrätten stod åtalad för givande av muta. Enligt tingsrättens dom hade gärningen bestått i två tillfällen av givande av muta under perioden 2020-02-01 till 2021-11-30. Tingsrätten bedömde att brottet skulle rubriceras som givande av muta enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken.

I hovrätten yrkade åklagaren att den villkorliga domen skulle förenas med dagsböter. Den tilltalade yrkade frikännande. Hovrätten prövade målet som ett överklagande av tingsrättens dom och tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Den tilltalade invände i hovrätten att utredningen varit så bristfällig att rätten till en rättvis rättegång hade åsidosatts, eftersom en central person i bakgrunden inte hade hörts i målet. Hovrätten avvisade den invändningen. Domstolen hänvisade till att den tilltalade haft möjlighet att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopats mot henne och att det inte stred mot reglerna om rättvis rättegång att den personen inte hade hörts. Hovrätten betonade också att det är domstolen som inom ramen för den fria bevisprövningen bedömer bevisningens värde.

Hovrätten anslöt sig därefter till tingsrättens bedömning av vad som var utrett i målet. Domstolen fann att det förelåg ett tjänstesamband mellan de aktuella förmånerna och den andras anställning samt att både leasingbilen och lånet hade varit otillbörliga förmåner. Hovrätten fäste även vikt vid att lånet betalades ut medan den andra förmånen redan åtnjöts och att det därmed rörde sig om samverkande förmåner.

Med dessa tillägg och på de skäl som tingsrätten tidigare angett kom hovrätten fram till att den tilltalade skulle dömas för givande av muta. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten i sak, utan delade den tidigare bedömningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast när det gällde påföljden. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse, men att påföljden liksom i tingsrätten skulle bestämmas till villkorlig dom. Till skillnad från tingsrätten förenade hovrätten dock den villkorliga domen med 50 dagsböter om 300 kronor.

Hovrätten uttalade att det som framkommit om den tilltalades verksamhet inte innebar att hon hade drabbats av synnerlig svårighet i sin yrkes- eller näringsutövning och att det därför inte fanns skäl för en lindrigare reaktion än vad straffvärdet motiverade. Hovrätten gjorde också samma bedömning som tingsrätten i fråga om övriga ekonomiska frågor, däribland förverkande och ersättningsansvar för rättegångskostnaderna i tingsrätten. Vidare beslutade hovrätten att den tilltalade skulle ersätta staten med en del av kostnaderna för försvaret i hovrätten.

Den tilltalade var inte ensam tilltalad i målet, men denna artikel fokuserar endast på den tilltalade person som dömts för givande av muta.