Grov trolöshet mot huvudman prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten frikände den tilltalade från samtliga åtalspunkter i det överklagade målet om grov trolöshet mot huvudman m.m. och ändrade därmed tingsrättens dom. Hovrätten undanröjde också skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden, avslog de enskilda skadeståndskraven och befriade dödsboet från skadestånds- och rättegångskostnadsansvar.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade var en av flera personer som åtalats i ett omfattande mål om fakturering, arbete på ett exploateringsområde i Östersund och senare även bokföringsbrott och skattebrott. Artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

Enligt hovrätten avsåg åtalspunkterna 1 och 2 fakturor som skickats under perioden 1 februari 2013 till 30 april 2017. Åtalspunkt 1 gällde fakturor som gått via PEAB och vidare till Fältjägaren och senare Östersundshem. Åtalspunkt 2 gällde fakturor som skickats direkt till Fältjägaren under 2013. Åklagaren gjorde gällande att fakturorna varit osanna eftersom de avsett transport, lastning, sanering och andra arbeten som inte utförts, eller inte utförts i den omfattning som fakturerats. Åklagaren menade i första hand att inget av det fakturerade arbetet hade utförts.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för del av åtalspunkt 1. I hovrätten yrkade den tilltalades efterlevande att han skulle frikännas från samtliga åtalspunkter. Hovrätten prövade därför både skuldfrågan och de följdfrågor som knöt an till tingsrättens fällande del.

Hovrätten redovisade att gärningarna inte kunde ses som en enda brottsenhet, utan att varje faktureringstillfälle måste bedömas för sig. Domstolen gick därefter igenom de olika fakturorna och den bevisning som knutits till respektive projekt och period.

Förutom åtalspunkt 1 och 2 prövades även åtalspunkt 7 om grovt bokföringsbrott i Driftaren för räkenskapsåret 2013 samt åtalspunkt 8 och 9 om grovt skattebrott och skattetillägg. Hovrätten ogillade även dessa åtalspunkter.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma skriftliga bevisning som i tingsrätten samt på nya och omtagna förhör i hovrätten. Domstolen tog särskilt intryck av vittnesmål från personer med koppling till PEAB-projekten, liksom av mejl mellan den tilltalade och en medtilltalad där fakturering och fakturatexter diskuterades.

Hovrätten ansåg att bevisningen visade att PEAB Anläggning utfört omfattande arbeten inom området och att de platschefer som hörts haft god insyn i vad som utförts. Samtidigt fann hovrätten att deras uppgifter inte kunde utesluta att arbete utförts av Dolt namn vid andra tidpunkter eller i andra delar av området. Flera vittnen hade dessutom svårt att ange när i tiden deras iakttagelser gjorts.

När det gällde åtalspunkt 1 bedömde hovrätten att det fanns besvärande omständigheter som talade för att allt arbete inte utförts som fakturerats. Dit hörde bland annat mejl med detaljerade instruktioner om vad som skulle faktureras, uppgifter om att vissa fakturor tycktes följa sådana instruktioner och att fakturorna ofta var bristfälligt specificerade. Hovrätten fann dock att dessa omständigheter inte räckte för att utesluta alternativa förklaringar, bland annat att sidoentreprenader kan ha beställts muntligen till fast pris och att viss arbetsinsats faktiskt kan ha utförts.

Domstolen betonade också att utredningen inte gav ett tillräckligt säkert underlag för att avgöra hur mycket av det fakturerade arbetet som inte utförts. Eftersom åklagaren hade bevisbördan och utredningen inte nådde upp till kravet att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att inget arbete utförts, ogillades åtalet.

Samma bedömning gjordes för åtalspunkt 2. Hovrätten fann att det fanns misstänkliggörande omständigheter även där, men att utredningen inte säkert visade att arbetet inte utförts. Därmed ogillades också andrahandsyrkandena om grovt bedrägeri, eftersom hovrätten inte kunde konstatera vare sig att fakturorna var osanna eller att någon skada uppkommit med det belopp som åklagaren påstod.

För åtalspunkt 7 om grovt bokföringsbrott konstaterade hovrätten att det inte var visat att den tilltalade varit faktisk företrädare för Driftaren efter den 12 mars 2013. Det var inte heller visat att fakturorna varit osanna. Därför ogillades åtalet.

När det gällde åtalspunkt 8 och 9 om grovt skattebrott ansåg hovrätten att det objektivt sett var fråga om skattebrott eftersom en aktieutdelning inte hade tagits upp i deklarationen. Men hovrätten fann inte styrkt att den tilltalade hade uppsåt att undandra skatt. Hans uppgifter om att han lämnat deklarationen till en bokföringsfirma och förlitat sig på att det skulle bli rätt godtogs. Även skattetillägget föll därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från samtliga åtalspunkter. Påföljd dömdes inte ut. Skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden undanröjdes. Något förverkande av utbyte av brott skedde inte.

Hovrätten avslog Östersundshem AB:s och Fältjägaren 7 AB:s skadeståndstalan. Därmed befriades dödsboet efter den tilltalade från skadestånds- och rättegångskostnadsansvar gentemot dessa bolag. Hovrätten slog också fast att tingsrättens beslut om beslag skulle bestå tills hovrättens dom vunnit laga kraft.

Den tilltalade hade avlidit innan hovrättens huvudförhandling. Hovrätten prövade dock skuldfrågan på begäran av de efterlevande. Någon häktningstid anges inte i den här texten och utelämnas därför.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 2 år, bestämt skadestånd till båda bolagen, ålagt avgift till brottsofferfonden och beslutat om företagsbot i ett närstående bolags mål samt andra ekonomiska följder. Hovrätten ändrade alltså utgången i skuldfrågan helt och undanröjde de följder som vilade på den fällande domen.