Grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott fastställdes i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott och olovlig körning. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan några ändringar. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten enligt tingsrättens bedömning, och påföljden stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde verksamheten i ett aktiebolag där den tilltalade enligt hovrätten var legal ställföreträdare och där en annan person hade en sådan faktisk roll i bolaget att även den personen ansågs ha företrädaransvar. Åklagaren gjorde i hovrätten en justering av gärningsbeskrivningen för grovt bokföringsbrott och yrkade att den tilltalade även skulle dömas för den del av åtalet som avsåg perioden januari 2012 till augusti 2012.

Tingsrätten hade dömt för grovt bokföringsbrott, olovlig körning och grovt skattebrott. Hovrätten prövade överklagandet mot denna dom och utgick från samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten, och ett nytt förhör hölls med ett vittne som arbetat med bolagets bokföring.

Hovrätten redovisade att den tilltalade skulle dömas för olovlig körning enligt tingsrättens redan oöverklagade del av domen. I övrigt behandlade hovrätten åtalen för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott.

När det gäller skattebrotten fann hovrätten att den tilltalade och den andra företrädaren gemensamt och i samförstånd uppsåtligen hade lämnat oriktiga uppgifter i bolagets skattedeklarationer eller underlåtit att lämna in skattedeklarationer under de perioder som åklagaren påstått. Hovrätten ansåg dock inte att de exakta belopp som åklagaren angivit kunde läggas till grund fullt ut. I stället ansågs det styrkt att skatteeffekten uppgått till minst 750 000 kronor för perioden mars 2011 till januari 2012 och minst 330 000 kronor för perioden februari 2012 till maj 2012. Åtalet för grovt skattebrott var därmed styrkt i denna omfattning.

När det gäller bokföringsbrotten anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade och den andra företrädaren uppsåtligen hade underlåtit att bevara bokförda verifikationer och räkenskapsinformation under den tid som åklagaren gjort gällande för år 2011, med hänsyn till den justering som åklagaren gjorde i hovrätten. Hovrätten fann också styrkt att de uppsåtligen hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte bokföra lönekostnader och arbetsgivaravgifter samt i övrigt agerat oaktsamt beträffande den löpande bokföringen.

För år 2012 fann hovrätten inte det klarlagt att de helt hade underlåtit att löpande bokföra affärshändelser, men hovrätten ansåg att det var utrett att de uppsåtligen utelämnat lönekostnader och arbetsgivaravgifter och att de gemensamt och i samförstånd uppsåtligen underlåtit att bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Även dessa gärningar bedömdes som bokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten och gjorde en egen prövning av bevisfrågorna och de rättsliga frågorna. Vittnet från bokföringsbyrån uppgav att byrån skött den löpande bokföringen under en begränsad tid och att den tilltalade företrädde bolaget. Vittnet berättade också att verifikationer som inte hade bokförts senare lämnades i en pärm, och att dessa omfattade både fakturor från utländska underentreprenörer och lånehandlingar.

I skuldfrågan anslöt sig hovrätten i huvudsak till tingsrättens bedömningar. Hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hade ett ansvar för att bolaget fullgjorde sin bokföringsplikt och redovisade skatter och avgifter. Domstolen betonade att de belopp som Skatteverket räknat fram byggde på skönsmässiga bedömningar och antaganden om verksamhetens omfattning, vilket gjorde att de exakta beloppen inte kunde anses styrkta bortom rimligt tvivel. Trots detta ansåg hovrätten att det var tillräckligt visat att gärningarna nådde upp till de nivåer som krävs för grova brott.

Hovrätten fann att brottsligheten avsåg betydande respektive mycket betydande belopp och att den skett i skatteundandragande syfte. Däremot ansågs den inte ha varit systematisk. Brotten bedömdes ändå som grova.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebar att den tilltalade stod kvar med fällande dom för grovt bokföringsbrott, olovlig körning och grovt skattebrott.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i 1 år och 4 månader. Hovrätten ändrade inte påföljden. Tingsrätten hade också meddelat näringsförbud i 3 år från domdagen, och hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i frågan om näringsförbud.

Tingsrätten hade vidare beslutat om avgift till brottsofferfonden om 500 kronor. Hovrätten ändrade inte heller denna del genom att fastställa domslutet i sin helhet. Beslag av vissa handlingar skulle bestå enligt tingsrättens beslut. Hovrätten beslutade dessutom om ersättning till försvararen i hovrätten och slog fast att kostnaden skulle stanna på staten.

Det framgår inte av materialet att den tilltalade varit häktad eller hur länge.