Tre fällande domar och två frianden

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, två fall av olaga hot och skadegörelse. Samtidigt friades hon från grovt olaga hot och från brott mot knivförbudslagen, grovt brott. Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde först en händelse den 20 oktober 2024 på en hållplats vid Nya Torget i Mariestad, där den tilltalade enligt åtalet drog i målsägandens kläder och slog henne på överkroppen. Åklagaren yrkade i första hand ansvar för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och i andra hand ofredande. Tingsrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för misshandel.

I ett senare åtal, väckt den 23 juli 2026, gällde åtalspunkt 1 olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet skickade den tilltalade den 23 oktober 2025 ett sms med hot mot målsäganden och hans dotter. Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga hot.

Samma dag och i samma åtalsserie väcktes även åtalspunkt 2, som omfattade tre gärningar. För det första gällde punkt 2.1 grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, med påståendet att den tilltalade den 8 juli 2026 vid två tillfällen riktade en kniv mot målsäganden och därefter höll en kniv i handen. Tingsrätten dömde henne för olaga hot av normalgraden men friade henne från grovt olaga hot.

För det andra gällde punkt 2.2 skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Åtalet avsåg att den tilltalade den 8 juli 2026 gjorde repor på en personbil så att skador uppstod. Tingsrätten dömde henne för skadegörelse.

För det tredje gällde punkt 2.3 brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt 1 § första stycket och 4 § tredje stycket i den lagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 8 juli 2026 hade kniv på allmän plats utan att det var befogat. Tingsrätten friade henne från den gärningen.

Rättens bedömning

När det gällde misshandeln den 20 oktober 2024 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av vittnesmålet och den åberopade mobilfilmen. Filmen visade enligt domstolen hur den tilltalade drog i målsägandens kläder och slog henne på överkroppen. Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade agerat med uppsåt och att målsäganden orsakades smärta. Därmed skulle hon dömas för misshandel.

I fråga om sms-hotet den 23 oktober 2025 fann tingsrätten att utredningen och de egna uppgifterna visade att den tilltalade hade skickat meddelandet med det angivna innehållet. Domstolen bedömde att meddelandet innehöll dödshot mot både målsäganden och hans dotter och att den tilltalade måste ha insett att det skulle uppfattas som hotfullt. Hennes förklaring om att det rörde sig om jargong ansågs vara en efterhandskonstruktion. Hon dömdes därför för olaga hot.

När det gällde händelsen den 8 juli 2026 godtog tingsrätten målsägandens berättelse om att den tilltalade riktade en kniv mot henne, och uppgifterna stöddes av vittnen och den åberopade filmen samt av ett larmsamtal. Domstolen fann att den tilltalades uppgifter i den delen var motbevisade och att hon agerat uppsåtligen. Samtidigt ansåg tingsrätten att det andra påstådda hotet, där hon skulle ha hotat genom att hålla en kniv i handen, inte nådde upp till straffbarhet som olaga hot. Att endast hålla en kniv i handen bedömdes inte vara ett olaga hot i lagens mening. Eftersom hon inte hade viftat med kniven eller gjort några utfall mot målsäganden ansågs gärningen inte heller vara grov. Hon dömdes därför för ett fall av olaga hot av normalgraden men frikändes från grovt olaga hot.

Skadegörelsen ansågs styrkt genom den tilltalades erkännande, som enligt tingsrätten fick stöd av övrig utredning. Hon dömdes därför för skadegörelse. För knivbrottet fann tingsrätten däremot att den tilltalade befunnit sig strax utanför ytterdörren till det flerfamiljshus där hon bodde, på en tomt som inte kunde anses vara en plats dit allmänheten hade tillträde. Därmed förelåg inte allmän plats i lagens mening, och hon friades från brott mot knivförbudslagen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fem månader. Domstolen hänvisade till att brotten hade ett samlat straffvärde som motsvarade fem månaders fängelse, att det fanns visst artvärde och att den tilltalade återfallit i brott. Eftersom någon ansvarsförbindelse inte hade lämnats ansågs skyddstillsyn med särskild behandlingsplan inte möjlig, och samhällstjänst bedömdes inte heller lämpligt.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till dess att hon annars skulle ha blivit villkorligt frigiven. Hon ska också betala skadestånd till målsäganden och till två andra målsägande med de belopp som tingsrätten bestämt. Dessutom ska hon betala ränta enligt räntelagen, en avgift till brottsofferfonden och stå för de kostnader som staten ska bära enligt domen. Den beslagtagna kniven förverkades och beslaget skulle bestå.