Grov utpressning och olovlig körning prövades i hovrätten

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ett mål som gällde grov utpressning, två fall av grov olovlig körning samt skadestånd. Den tilltalade förblev därför fälld för de brott som tingsrätten kommit fram till, och hovrätten ändrade inte påföljden. Däremot gjorde hovrätten en justering av skadeståndet till en målsägande i den del som gällde andra gärningar än utpressningen.

Om händelsen och åtalet

Målet var ett överklagande från tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade och en medtilltalad skulle dömas till längre fängelsestraff än vad tingsrätten hade bestämt. Den tilltalade bestred ansvar för grov utpressning och ville också få skadeståndet till målsäganden upphävt samt ett kortare fängelsestraff.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov utpressning och grov olovlig körning. Av hovrättens dom framgår att den tilltalade, i den del som inte hade överklagats, skulle dömas för två fall av olovlig körning, grovt brott. Tingsrätten hade angett att dessa gärningar avsåg perioden 13 november 2016 till 1 februari 2017 och att det rörde sig om två tillfällen.

När det gäller den grova utpressningen avsåg åtalet att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade utsatt målsäganden för hot och våld för att få betalning. Hovrätten redovisar att den tilltalade hade medgett att han slagit målsäganden med några knytnävsslag. Åklagaren gjorde i hovrätten även gällande att hoten hade anspelat på den medtilltalades tidigare koppling till ett kriminellt MC-gäng, vilket enligt åklagaren stärkte bedömningen att brottet var grovt.

Hovrätten redovisade också att den medtilltalade i tingsrätten hade dömts för andra gärningar, bland annat misshandel och ofredande, men eftersom artikeln enligt uppdraget endast ska fokusera på en tilltalad person redovisas inte dessa brott i detalj här.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen var densamma som i tingsrätten i den grova utpressningsdelen. Domstolen delade helt tingsrättens slutsatser om vad som var utrett. Hovrätten anslöt sig också till bedömningen att den tilltalade och den medtilltalade hade begått gärningen tillsammans och i samförstånd och att båda var att anse som medgärningsmän.

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att hoten om att ”folk” skulle komma vid utebliven betalning inte kunde tolkas på annat sätt än som en anspelning på gängkriminalitet, mot bakgrund av att det varit känt att den medtilltalade varit ledare för ett MC-gäng med kriminella inslag. Denna omständighet förstärkte brottets allvar. På de skäl som tingsrätten hade angett, och med hänsyn till kopplingen till MC-gäng, bedömde hovrätten att utpressningen var att anse som grov.

När det gällde den tilltalades grova olovliga körning gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Dessa gärningar stod därför fast enligt tingsrättens dom.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebar att den tilltalade stod kvar som dömd för grov utpressning och två fall av grov olovlig körning. Hovrätten ändrade inte påföljden. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 2 år och samtidigt undanröjt en tidigare utdömd skyddstillsyn. Hovrätten ansåg att tingsrättens bedömning av straffmätning och val av påföljd var väl avvägda.

I fråga om skadestånd fastställde hovrätten tingsrättens bedömning av skadeståndsanspråket kopplat till grov utpressning. Den tilltalade skulle därför solidariskt med den medtilltalade betala skadestånd till målsäganden enligt tingsrättens dom. Hovrätten ändrade däremot skadeståndet i den del som gällde en annan målsägande och andra gärningar som inte omfattas av denna redogörelse, men enligt uppdragets avgränsning fokuseras här på den tilltalade och den del av målet som avsåg honom.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad tills domen beträffande fängelsestraffet vann laga kraft eller straffet dessförinnan fick verkställas. Skälet var att det förelåg risk för fortsatt brottslighet på fri fot.

Vidare fann hovrätten att kostnaderna för den offentlige försvararen och målsägandebiträdet skulle stanna på staten. Den tilltalades kostnadsanspråk i hovrätten avsåg ersättning till försvararen, och hovrätten tillerkände ersättning av allmänna medel. Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden.