Villkorlig dom för olovligt förfogande efter hovrättens prövning

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade dömts för olovligt förfogande och samtidigt frikänts från grovt häleri. Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd på så sätt att den tilltalade nu bestämdes till villkorlig dom utan böter. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast, inklusive beslut om beslag, förvar och sekretess.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter. Enligt hovrätten hade den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med en annan person, olovligen innehavt och förvarat 154 körkort och ID-handlingar. Åtgärden ansågs ha inneburit att de rättmätiga ägarna berövades sin rätt till handlingarna, vilket bedömdes som olovligt förfogande. Hovrätten angav att gärningen rätteligen begicks under tiden den 8 januari 2026 till den 14 januari 2026.

Hovrätten behandlade också åtalet om grovt häleri. Där konstaterades att den tilltalade förvarat 214 mobiltelefoner samt större mängder kläder och annat gods i den lägenhet där han bodde. Domstolen fann att tre telefoner kunde kopplas till olika förbrott och att ytterligare minst tre telefoner framstod som stulna. Hovrätten ansåg även att kläder och annat gods som beställts från företaget Dolt namn hade frånhänts annan genom brott. För övrigt gods ansåg hovrätten att det visserligen var övervägande sannolikt att egendomen åtkommits genom brott, men att det saknades tillräcklig utredning för att styrka något förbrott. I den delen ogillades därför åtalet. Brottet bedömdes som häleri av normalgraden.

Hovrätten tog också ställning till bedrägeriåtal som låg utanför den tilltalades del av målet, men den här artikeln fokuserar endast på den tilltalade. För den tilltalade prövades inte någon annan brottsrubricering än olovligt förfogande, och hovrätten ändrade inte rubriceringen i den delen.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för olovligt förfogande den 8 januari 2026 och frikänt henne från grovt häleri för perioden den 8 januari 2026 till den 14 januari 2026. Hovrätten ändrade inte skuldfrågan i sak utan anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för olovligt förfogande och frikännas från grovt häleri.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den tagit del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten och att förhören från tingsrätten spelats upp. Domstolen gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten i skuldfrågan. När det gällde olovligt förfogande fann hovrätten att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person olovligen innehade och förvarade 154 körkort och ID-handlingar. Invändningen om att handlingarna skulle ha uppfattats som falska ansågs inte trovärdig mot bakgrund av den övriga utredningen och lämnades utan avseende. Hovrätten ansåg inte heller att innehavet varit så kortvarigt att det skulle vara straffritt.

I fråga om häleri delade hovrätten tingsrättens bedömning att åtalet inte var styrkt för övrig egendom. Endast vissa telefoner och visst gods kunde knytas till förbrott på ett sätt som räckte för ansvar. Det övriga godset ansågs inte bevisat som hälerigods med tillräcklig säkerhet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till villkorlig dom och 50 dagsböter om 50 kronor, totalt 2 500 kronor. Hovrätten bestämde i stället påföljden till villkorlig dom utan böter. Skälet som angavs var att den tilltalade varit frihetsberövad i målet, vilket talade mot att förena den villkorliga domen med böter.

Hovrätten gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten i fråga om straffvärde och påföljdsval i övrigt. Den anslöt sig också till tingsrättens bedömning av skadestånd, men någon närmare uppgift om skadeståndsbelopp framgår inte av det material som lämnats här.

Tingsrättens beslut om beslag och förvar skulle fortfarande gälla. Även sekretessen enligt 21 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen skulle fortsatt vara tillämplig på den tilltalades hälsouppgifter i de läkarintyg som lagts fram inom stängda dörrar. Hovrätten nämnde också att en avgift till brottsofferfonden hade beslutats i tingsrätten, men i det överklagade avgörandet för den tilltalade anges inte någon ny ändring i den delen.