Mened undanröjs efter hovrättens prövning

Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och frikänt den tilltalade från ansvar för mened som avsåg ett vittnesförhör den 24 april 2024. Hovrätten ansåg att åklagaren hade visat att den tilltalade lämnat osanna uppgifter, men att omständigheterna ändå gav skälig ursäkt och därför medförde straffrihet. Därmed upphävdes även tingsrättens påföljd, avgiften till brottsofferfonden och skyldigheten att ersätta statens försvararkostnad i tingsrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde ett överklagande av en tingsrättsdom. Åklagaren vidhöll i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för mened. Enligt gärningsbeskrivningen hade han den 24 april 2024 i tingsrätten lämnat osanna uppgifter om vem som hade utfört behandlingar på tre personer, bland annat en behandling den 7 juni 2022.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för mened men frikänt honom från åtalet om urkundsförfalskning. Denna frikännande del av tingsrättens dom har inte ändrats i hovrätten, eftersom hovrätten endast prövade menedsåtalet i den del som överklagats och som framgår av hovrättens avgörande.

Hovrätten redovisade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att ny skriftlig bevisning lagts fram i hovrätten. Åklagaren ersatte ett referat av ett förhör med ljudupptagningen av samma förhör. Den tilltalade åberopade också ny skriftlig bevisning och ett eget tilläggsförhör. Dessutom hördes flera vittnen i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att det var styrkt att den tilltalade objektivt sett lämnat osanna uppgifter om vem som utfört behandlingarna på två av patienterna. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten också att det var styrkt att den tilltalade lämnat osanna uppgifter om behandlingen av den tredje personen. Hovrätten ansåg därför att åtalet för mened var styrkt i sin helhet.

Frågan blev därefter om den tilltalade ändå skulle gå fri från ansvar enligt regeln om skälig ursäkt i 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Hovrätten konstaterade att den tilltalade vid förhöret hade uppfattat sig vara skyldig att vittna. Domstolen ansåg vidare att han hamnat i en konkret och svår intressekonflikt eftersom svaren om journalföringen riskerade att avslöja egen brottslighet. Hovrätten framhöll att det inte var visat att han planerat att lämna osanna uppgifter eller samrått med någon om detta. Domstolen fäste också vikt vid att han inte hade informerats om rätten att vägra yttra sig om egen brottslighet och att han inte fick någon reell möjlighet att rätta sina uppgifter under förhöret.

Sammantaget ansåg hovrätten att omständigheterna innebar skälig ursäkt. Därför fanns förutsättningar för straffrihet, trots att de osanna uppgifterna i sig var styrkta. Hovrätten gjorde alltså en annan bedömning än tingsrätten i ansvarsdelen och frikände den tilltalade.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från ansvar för mened den 24 april 2024. Han befriades också från skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden och från att ersätta staten för försvararkostnaden i tingsrätten. Kostnaden för försvararen i tingsrätten skulle i stället stanna på staten.

Eftersom den tilltalade friades, föll tingsrättens påföljd om fängelse två månader bort. Tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och återbetalningsskyldighet för försvararkostnad upphävdes också. I hovrätten fick försvararen ersättning av staten med 65 462 kronor, och denna kostnad skulle slutligt stanna på staten. Den tilltalade fick dessutom ersättning av staten för vittneskostnad i hovrätten med 800 kronor.