Fängelsestraff vid grovt skattebrott fastställt i hovrätt

Ingress:
Svea hovrätt har i en överklagandeprocess fastställt tingsrättens dom mot den tilltalade för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. Hovrätten prövade både skuld- och påföljdsfrågan men fann inga skäl att ändra tingsrättens bedömningar. Den tilltalade döms därmed till fängelse med samma strafflängd som tidigare och får näringsförbudet stå fast.

Överklagande och domstolsprövning

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen. Åklagaren vidhöll i hovrätten att längre fängelsestraff var motiverat. Svea hovrätt lät höra flera vittnen på nytt och spelade upp tidigare bandupptagningar, men fann att utredningen i sak var oförändrad och inte gav anledning till avvikande bedömningar i skuldfrågan eller beträffande näringsförbud.

Brott och bevisningen

Åklagaren hade åtalat den tilltalade för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. Hovrätten konstaterade, liksom tingsrätten, att bevisningen – bestående av vittnesmål och skriftlig dokumentation – styrkte att den tilltalade begått de åtalade gärningarna.

Påföljd och tidigare belastning

Den tilltalade var sedan tidigare dömd för liknande brottslighet och hade haft näringsförbud. Svea hovrätt bedömde att presumtionen för fängelsestraff vid grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott var stark, särskilt vid återfall i likartade brott. Hovrätten ansåg att det inte fanns sådana personliga skäl som kunde bryta presumtionen, och fastställde därför tingsrättens fängelsestraff.

Rättspsykiatrisk utredning

Hovrätten inhämtade såväl ett läkarintyg som en rättspsykiatrisk undersökning. Den rättspsykiatriska bedömningen visade att den tilltalade inte begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning och inte behövde rättspsykiatrisk vård med tvång. Det stod klart att psykiatrisk vård kunde erbjudas inom ramen för ett fängelsestraff. Hovrätten ansåg därför att fängelsestraff var en adekvat påföljd.

Fakta